Har ett stort nyårslöfte,

2013 var ett bra år på många sätt och vis.

Vi flyttade, jag blev gravid och vi förlovade oss.

2014 står för dörren. Året då jag ska bli mamma.

Jag är inte den som brukar ha nyårslöften, då jag inte har karaktär nog för att hålla dem. Men i år har jag ett. Mitt nyårslöfte är att bli en bra mamma. Och jag ska göra allt som står i min makt för att hålla detta löfte, resten av mitt liv. /Elin

Hemtjänstens kunder,

Till dig, du kund som aldrig blir nöjd.

Vet du att jag ligger sömnlös för att klura ut hur morgondagen ska gå ihop? Vet du att andra kunder får mindre tid av mig för att jag är hos dig längre än beräknat? Vet du att jag ibland håller på att kissa på mig för att jag inte hunnit med en paus för toabesök? Vet du att jag vissa dagar inte kan ha min lunchrast för att din dusch tog två timmar eller för att du absolut måste ha något från affären? Vet du att jag måste ha en ledig dag i veckan för att jag faktiskt jobbar helger? Jag kan inte jobba dygnet runt och heller inte under veckans alla dagar.

Till dig du kund som aldrig blir nöjd. 
Jag önskade att du visste allt det här.
Då kanske du skulle klaga mindre. /Elin

Människor som bara är,

Jag undrar hur det känns att komma till en fest eller en umgängeskväll till vilken man bjudit in sig själv. Från djupet av mitt hjärta hoppas jag att jag aldrig behöver göra det. Och andra sidan skulle jag aldrig ha hjärta att vara så inåt helvete påträngande.

Men om jag någongång i mitt liv, kära vänner, skulle förändras och bli så.. Stoppa mig då. Få mig att inse att en inbjudan kommer av den som från grunden vill umgås med mig. Tala då om för mig att problemet sitter i mig och ingen annan. /Elin

Att inte få direkt stöd,

Är det någon mer än jag som blir trött av detta gråa väder?! Jisses i min låda, skulle kunna sova från sex på kvällarna. Visst vore det fint med lite snö.. Men samtidigt behöver den inte komma, om jag ska vara egoist alltså. Eller jag kan nog tala för alla som bär på ett till liv utöver deras egna. När snö och halka kommer är jag livrädd för att ramla och slå mig. Framför allt med det jobb jag har där tanken är att jag ska cykla mellan kunderna. Fick redovisat för mig att vi faktiskt har dubbdäck på cyklarna och att bebisen minsann ligger mer skyddad än vad jag är, när jag insisterade på min obehagskänsla för att cykla i vinterväglag.

Har verkligen ett fint stöd i de högre uppsatta känner jag.

Det är inget att deppa för. Mina kollegor förstår iallafall. /Elin

Bristningarna kommer,

Hej du lilla bristning. Välkommen till min kropp, jag har inte längtat efter dig ett dugg. Än är du liten och sitter på ett okej ställe men snälla, var singel. Ropa inte hit resten av din bekantskapskrets och bosätt er gärna inte på min just nu största kroppsdel. Det räcker med att jag ser ut som en badboll, ränder som dekoration är inget jag önskar mig.

Tack på förhand! /Elin

Oklok mellandagsrea,

Vi begav oss in till stan för att kika på mellandagsrean, vilket resterande befolkning i Västmanland också verkar ha gjort. Jisses va folk! Och så människor är, vissa ser sig inte för. Värst är de som börjar bli uppåt åren, men det gör ingenting. För jag har bestämt mig, att när jag blir gammal ska jag bli en sån som kör av hälsenorna på människan framför med hjälp av min rollator! Eller en sån där som bråkar om att jag betalt 2 kronor för mycket, trots att jag inte har det. För tro mig, alla dessa typer av människor existerar..

Men tills jag blir gammal och jävlig ska jag vara ung och oklok.
Så oklok att jag varje år gör samma misstag att åka in på rean. /Elin

Vi är decemberfåglar,

Jag har klarat av en jobbdag men är allmänt känslosam. Jag har faktiskt otroligt lätt till skratt, lättroad som tusan! Visserligen har jag lika lätt till att få tårfyllda ögon igen. En bild, en text, en låt kan sätta fart på mina tankar. Eller bara helt enkelt få det att rinna över, ibland av lycka!

"Året som har gått var både gåshud och galla
Det e för sent att ångra det man gjort
Glorian togs ner och gavs till någon annan
Han förtjänar den säkert mycket mera än mig

O löftena vi gav de var alla nästan sanna
Men du, du får allt jag har" /Elin

Julafton för lilla magen,

Jul, jul, strålande jul. Större delen av dagen har vi setat i en bil för att ta oss till alla de 4 ställen vi hade att besöka. Men oj så fina julklappar vi fått! Massor av saker till bebisen och vi börjar bli någorlunda uppbunkrade med små saker till lilla pärlan.

Det har regnat hela julen, men jag är nöjd.
Så otroligt nöjd med det lilla liv jag lever. /Elin

En lång uppesittarkväll,

Dan före dan och vi har uppesittarkväll hemma hos Niclas och Lina. Hann träffa sötfröken innan det var läggdags. Fick en julklapp till bebisen av henne och i samma stund ångrar jag att jag inte tog med mig den vi köpt. Jaja, hon kan få den en annan dag. Det är ingenting att grubbla över. Men som den hormonella kvinna jag är, tårades ögonen över att hon inte fick den idag.

Som ni hör har jag inga större problem för tillfället.
Bara beslutsångest över när alla klappar ska delas ut. /Elin

Vi ska umgås helhjärtat,

Jag har lärt mig att säga ifrån, att våga stå på mig.
För att jag måste. Det blir liksom inte bra annars.

Jag tror att alla människor skulle behöva tänka igenom sitt kontaktnät. Vilka är egentligen värda att umgås med? Hos vem har jag störst utbyte? Vem tar mer energin än den tillför? Verkligheten är hård men oj så nyttig. När ni nu gör detta vet jag att jag kommer att försvinna från prio-listan hos flera utav er. Kanske för att jag är den jag alltid varit, eller kanske för att jag för tillfället har förvandlats till en hormonhäxa där allting handlar om graviditet. Men vet ni, det är helt okej.

För jag vill bara umgås med dom, 
som helhjärtat vill umgås med mig. /Elin

Blir klokare om natten,

Jag blev klar med de sista julklapparna igår och det känns så jäkla skönt! Alla ligger nu under granen så fint och julstämningen börjar infinna sig, trots ett snölöst Västmanland.

Landskapet är snölöst och jag är sömnlös, ungefär. Vaknar ungefär samma tid varje natt och ligger vaken 2 timmar. Har försökt att lägga mig både tidigare och senare, samt äta långt innan läggdags och även precis innan jag lägger ner huvudet.

Ingenting verkar fungera så tills vidare får jag vänja mig.
Hinner tänka iallafall. Kanske blir jag lite klokare om natten. /Elin

Besök på förlossningen,

Lyckades sova någon timme mer inatt, utan att vakna av besvären. Dess värre verkade det hela ta igen förlorad tid och började därför morgonen med riktiga kramper. Svalde stoltheten och ringde förlossningen som bad mig komma in på en gång. Fick genomgå alla kontroller man kan, kändes det som. Allting såg helt okej ut! Remsan visade att livmodern jobbar och växer för fullt, vilket resulterar i diffusa små sammandragningar. Troligtvis det jag känner.

Läkaren talade om för mig att det nog tyvärr är såhär min kropp gör som gravid. Jag skulle höra av mig igen om sammandragningarna kom var femte minut och inte gav sig efter två timmar. Med andra ord: lär dig hantera smärta eller bli inte gravid igen.

Jag fick nu nya direktiv. Lev som vanligt men dra ner på tempot.
Det allra viktigaste är att lyssna på kroppen och det kan jag nu. /Elin

Inte sovit många timmar,

Då jag skrapat ihop 3 timmars sömn mellan sammandragningar/mensvärk och ett jävla illamående, blev jag beordrad att sjukanmäla mig. Samma ångest varje gång, men måste inse att Johan har rätt. Jag kan inte jobba idag. Jag erkänner mig besegrad.

Besökte barnmorskan på eftermiddagen som sa att allting såg bra ut. Men hon var noga med att rekommendera förlossningen om detta fortsätter. Bara ordet förlossningen gör så att magen vänder sig. Visst vore det skönt att bli genom kollad för att sedan få två Alvedon och åka hem, men jag kan inte svälja stoltheten. Är så rädd för att inte bli tagen på allvar och få konstiga blickar i en undran om vad jag gör där.

Nu är det iallafall stränga order om vila som gäller.
Tills dess att jag inte står ut längre och sänker garden. /Elin

Vill att jag ska äta mer,

Träffade min sambo efter jobbet och avnjöt Ikeas julbord med Niclas och Lina. För första gången på flera dagar kunde jag äta utan att spyan satt i halsen! Hoppas att det fortsätter åt samma håll.  Inte för att det går någon nöd på mig, utan för att min sambo går som på nålar och säger att barnet kommer födas med anorexia om jag inte äter mer. (Helst en hästportion varannan timme)

Jag själv är lugn då jag vet att bebis får i sig allt den behöver.
Om inte annat får den gärna ta lite av mina reserver tills vidare.
Ät du lilla hjärtegryn. Mamma har så att det räcker åt flera. /Elin

Jag beundrar min kropp,

Min lediga dag blev min mest upptagna. Möten och tider inom vården stod på schemat som för övrigt rullat på bra. Jag och magen brände även av ett gympass hos sjukgymnasten innan det var dags att lägga sig i sträck maskinen som håller rätt på mina diskar i ryggen.

Helt otroligt va fantastisk kroppen är. Jag har alltså gått upp tio kilo. Tio kilo! Men jag känner inte av det mer än att kläderna sitter lite tajt. Fogarna är fräscha och mina knän bär mig som om att dom aldrig kommer göra annat! Snyggt jobbat kroppen.

Allt för sällan beundrar vi våra kroppar.
Idag ska jag ge min egen massa beröm.
Inte för hur den ser ut, utan vad den gör. /Elin

Bebis kan höra oss nu,

Är det inte ganska häftigt att bebis faktiskt hör oss nu? För att sedan känna igen våra röster när hon möter världen. Jag lyssnar mycket på musik och just i dessa tider, vaggvisor med mera. Kanske hittar hon någon favorit att sedan komma till ro med? När min syster låg i Carinas mage lyssnade dom mycket på kärleksvisan med sarah dawn finer. Och nu mina vänner ska jag dela med mig av det häftigaste jag upplevt!

Så fort Agnes var ledsen eller missnöjd som bebis satte jag på den låten. Innan piano introt ens spelat klart var ungen knäpptyst och tittade sig omkring med nyfiken blick, som för att höra var ljudet kom ifrån. Detta funkade under hennes första levnadsår. Vet ni vad som hände sen? Hon kunde själv börja nynna på låten! Älskade lillasyster.

Därför har jag försökt hitta en låt som jag gillar och som Johan inte upplever allt för smörig.. Ja, tro mig, det blir en hel del tårdrypande sådana just nu! Kanske att jag har hittat min favorit, för den här veckan iallafall. /Elin

Johan gick ner på knä,

Eftersom att vår två-årsdag blev på en söndag i år, valde vi att gå ut och äta igår istället. Vi åt tre rätter och jag fick i mig lite av allt, trots att det växte i munnen på grund av sammandragningarna som inkräktat min kropp! Vi hade pratat om att gå på bio efteråt men att ens utsätta min kropp för något liknande fanns inte på kartan. Därför åkte vi hem. Jag slet av mig kläderna och bäddade ner mig på soffan. Johan frågade hela tiden om jag var trött. När jag vid elva tiden svarade att jag kommer somna inom en snar framtid, bad han mig vänta. Han gick ut i köket och det prasslades en hel del.

Sedan kommer han ut med 10 röda rosor och säger att jag får dom en timme i förskott. Han talar om att vi måste låtsas att klockan är 12, att det nya dygnet börjat. Jag fattar inte varför och tänker att det inte är någon big deal. Tills han går ner på knä för mig och frågar om jag vill förlova mig med honom. Älskade människa! Det är väll klart att jag vill men såhär gör man inte för en gravid kvinna med hormoner i taket..

Klockan kommer snart att slå tolv och vi ligger i sängen.
Han snarkar redan här bredvid och jag som var så trött,
är helt plötsligt pigg! För jag har precis sagt ja till livet. /Elin

Jag tror nog på under nu,

Ibland tror jag på under.
För att fira våra två år tillsammans skulle vi ha åkt på en kryssning, idag tills imorgon. Det var liksom lite bestämt tills vi kom till bekräfta och betala delen. Vi båda kände att en bussresa i halt väglag och en kryssning kanske inte var något för min gravida kropp. Utifall att bussen skulle få för sig att köra av vägen eller så.

Istället gick vi ut och åt. När vi kom hem slog Johan på tv:n där fyran sände nyheter. Dom visade att ett kryssningsfartyg gått på grund, det fartyg vi skulle ha åkt med!

Om någon frågar mig idag om jag tror på Gud eller under,
då vet ni vad svaret blir. Ja alla dagar. Garanterat! /Elin

Funderar på förlossning,

Det är något speciellt med luciamorgonen. Stämningen som ligger över gatorna, luciatåget som svt sänder, allting bidrar med sitt. Skulle jag medverka i ett luciatåg hade jag haft en given roll som julgris!

Kärleksnätet över låren har börjat sprida sig, hellre där än på magen. Men jag ska väll inte ropa hej än.. Har ju 99 dagar kvar till beräknad förlossning, vilket betyder att det kan ta ytterligare två veckor!

Jag undrar mycket över förlossningen.
Mest nyfiken på om det blir före eller efter.
För precis på dagen kommer hon nog inte! 
Det är hon alldeles för envis för, tro mig. /Elin

Bestämmer om imorgon,

Mitt tålamod fortsätter att vara rasslande kort. Jag skulle vilja göra något för att helt plötsligt bli på ett sju jävla bra humör! Tänk så kunde man bestämma hur man skulle må. Det kanske man kan förresten?!

I så fall bestämmer vi här och nu att imorgon blir en bra dag.
Om inte annat så hoppas jag på en bra helg med den jag älskar! /Elin

Korta lilla jävla tålamod,

Ett besök hos fina Lina var vad jag behövde efter en helvetisk dag på jobbet. Men problemet ligger tydligen hos mig. Jag ska lära mig att vara professionell, jag ska lära mig att inte vara för snäll och jag ska lära mig att låta kritiken rinna av mig som en gås.

Jag undrar när min arbetsgivare ska göra något åt det.
Även om problemet ligger oss mig så finns det lösningar. /Elin

De blir inget flyttkaos än,

Underbara lediga dag! Hela förmiddagen spenderades i sängen och lagom till lunch hade jag dejt med Natalie. Brände av ett träningspass hos sjukgymnasten innan jag for hem till min kärlek.

På tal om hem kommer vi bo kvar här ett tag till.. Vi väntar på att Johans mormor och morfars hus ska bli ledigt och dom står på plats nummer 2 i lägenhetskön. Hoppas att det ändrar sig till våren!  Hur som helst har jag insett och kommit ganska bra till ro med det hela. Förhoppningsvis blir det flytt innan bebis är allt för stor iallafall.

Nu vet jag att vi kommer bo här och inte vara i flyttkaos när vattnet går eller värkarna tar vid. Och den känslan gör mig relativt trygg med tillvaron. /Elin

Sverige har vårdresurser,

Det är måndag och jag har bra med energi kvar, för att ha jobbat hela helgen. Dock har ryggen valt att klappa ihop men det fixade sjukgymnasten på 30 minuter. Fick ligga fastspännd i en maskin som drog i mina ben för att disken skulle gå tillbaka mellan kotorna och se på fan, det hjälpte ju! Ska tillbaka imorgon och göra samma sak, så att ryggen fattar att vi menar allvar!

Tänk vilken hjälp det finns att få.
Helt otroligt vilka resurser vi har!
Sverige, du är ett bra land. /Elin

Motgångar i snöovädret,

Jag kommer hem till en vit liten by där julmarknaden är i full gång. På min parkering har någon valt att ställa upp ett stånd med granförsäljning. När jag väl tagit mig förbi häst och vagn sant massa köpkåta människor och hittat en annan plats, går jag upp till vår lägenhet. Där inne blinkar hela vardagsrummet i blått. Brandkåren har sin uppvisning snett nedanför och har hissat upp en siren som faller in i samma höjd som vår bostad.

Dumt att vara bitter, tycker faktiskt det är mysigt att så många har tagit sig ut i snöovädret. Jag kan inte vara bitter, för nu är det jul igen. /Elin

Bebis fortsätter att buffa,

En stressig jobbdag är över och jag är hemma i lugnet.
Det finns inte så mycket energi kvar till att göra något.
Men de gör ingenting, gott framför tv:n är faktiskt okej!

Bebis fortsätter buffa, ibland så att jag måste stanna upp ett slag.
Det är när hon får in pärlor, på ställen jag inte trodde fanns. /Elin

Ansökan om havandeskap,

Alla papper till försäkringskassan är ifyllda och inskickade. Jag hoppas att jag valt rätt. Det är svårt att vara gravid första gången och bestämma sig för om jag kan jobba när det är 8 veckor kvar. För jag har inte en aning om hur min kropp är eller mår då! Allt jag vet är mitt utgångsläge, hur dagsformen är. Vad som komma skall är ännu oklart. Kanske behöver jag gå hem 8 veckor innan, kanske kan jag jobba till 8 timmar innan. Jag vet inte!

Så jag har gjort en ren chansning utifrån vad jag hört.
Nu hoppas jag att det går igenom, utan problem. /Elin

En helkväll med kollegor,

Trerätters & julshow med jobbet står på kvällens agenda.
Det ska bli kul att äntligen få träffas i sina privata kläder.
& förhoppningsvis prata om annat än bara jobb & kunder.

Håll i hatten, jag har höga förväntningar.
Som alltid när det gäller Område 10. /Elin

Har kommit längre än dig,

Bland det värsta jag vet är att träffa någon man inte ser varje dag för att sedan inte ens få ett hej. Allt jag får är en blick på magen och orden "hur mycket har du gått upp nu?" eller "så stor har du inte blivit, det är en pojke" Tänk att jag som alltid haft viktnoja faktiskt har lyckats släppa de spärrarna, för dessa nio månader. Kan inte andra också göra det? För tillfället känns detta mer som din ångest än min.

Jag har jobbat som ett svin för att bli den jag är. För att få bort de tankar jag hade och få de värderingar om mig själv som jag har idag. Med facit i hand har jag klarat mer än vad du någonsin kommer att göra. Och det är inte mitt problem. /Elin

Kalender är en tradition,

I december månad blir jag som ett barn. Adventskalendern måste följas och chokladkalendern ska bara finnas där! I år har jag ingen chokladkalender. Jag vet inte om det beror på att jag är tjugoett år eller för att jag faktiskt snart själv har ett barn.

Hur som helst, traditioner är traditioner.

Men även dom kan förändras, för alltid. /Elin

Äldre i ärlighetens namn,

Efter att ha åkt ett x anal mil för att inse att byxorna jag ville ha, inte fanns varken här eller där är jag skapligt bitter. Ingen jacka hittar jag heller! Vägrar köpa en herrmodell eller lägga ut tusenlappar när den enbart ska användas denna vinter, sisådär en tre månader. Jag ska ju ha att växa i förstår ni. Men enligt mina kunder och kollegor "växer inte magen, baken däremot blir bara bredare!" Åldringar i all ära men jävlar va ärliga dom ska vara.

"Alla lever vi vårt liv bara en gång.
Om vi är ärliga så räcker det" /Elin

Är inte färdig till advent,

Vilken mysig kväll! Vi blev bjudna på lite adventsmys med glögg och lussebulle. Hade med oss en chokladask där det var tillåtet att ta från det andra lagret innan det första var uppätet. Det ger julkänslor, vilket behövs då det blåser storm där ute..

Jag har inte pyntat färdigt med alla våra 4(?) julsaker.
Det ska bli morgondagens projekt. Det och shopping.
Den här julgrisen spräcker snart varenda klädesplagg. /Elin

Agnes är mån om bebis,

Fyra-årskalas stod på schemat och därefter besök hos pappa.
Agnes och Alva charmade oss som vanligt. Agnes kom ihåg att det var en bebis i mig mage och hon fick för sig att bebis var hungrig. Därför tog hon av sin egen mat och la i sina kupade händer under min mage. Sedan sa hon "Kom bebis, kom. Mat!" Hon la pasta i mina ljumskar och bet av köttbullarna så att bitarna blev mindre, precis som hon med all säkerhet sett oss äldre göra till små barnen. Jag försökte förklara att bebis kommer sen. När snön kommer och sedan försvinner igen. Men hur får man en två-och-ett-halvt-åring att förstå det?

Det är ganska häftigt ändå, att hon förstår mer än vad vi tror.
Bara det att hon alltid pekar nedanför magen och la maten där.
Barn vet nog mer om naturens gång än vad vi tror. Mycket mer. /Elin

Inne i en tillväxtperiod,

Fredag i all ära och jag är inte ens godissugen! Börjar fundera på om jag slagit i huvudet eller om det är bebis som trycker uppåt. Hur som helst, det spelar ingen roll! Känns skönt att jag för tillfället inte har större problem än min undran om Johan kommer orka äta upp allt själv.

Förhoppningsvis ligger det några bitar kvar inatt när jag går upp för att äta nattmacka och ta kisspaus. Lillskruttan i magen är tydligen i ett tillväxtperiod enligt barnmorskan, så jag ska lyda kroppen. Vilken just nu säger ät. Ät som om du dör imorgon. /Elin

Besök hos barnmorska,

Ett besök hos barnmorskan gjorde mig både glad och ledsen. Lillskruttan i magen har blivit hela 25cm lång. Hjärtljuden var bra och hon rör sig så gott hon kan. Min vikt går stadigt uppåt en det var barnmorskan glad för. Livmoderns mått ligger precis på kurvan och mitt blodtryck låg lika bra som tidigare. Jag hinner tänka att jävlar vilket flyt vi har idag. Men så kommer den där käftsmällen som gör mig livrädd.

Ett prov får barnmorskan att rynka pannan och skicka meddelande till läkaren. Honom får jag träffa nästa vecka och tills dess ska jag bara hålla mig lugn. Hon försäkrade mig om att det säkert har en naturlig förklaring men att jag ska varva ner.

Rädslan byter av smärtan och tvärt om.
Tankarna snurrar och jag är så besviken.
Dels på vården som aldrig tagit tag i det.
Även på mig själv som inte borde gett upp. /Elin

Hatar att gå till graven,

För två år sedan orkade du inte mer. Det spelar ingen roll om jag hade skrivit världens bästa hejarramsa, cancern hade bestämt sig för att ta ditt liv.

Att förlora sin bästa vän och farmor är långt ifrån smärtfritt, det gör ont. Av samma anledning besöker jag inte graven, det gör för ont att komma till något som fortfarande känns som fel ställe.  Du ska inte vara där. Du ska vara hemma under köksfläkten med en cigg i handen och klurandes på ett korsord. Jag ska komma dit och ta godis från din skål och lite från farfars. Du skulle ha bjudit på pepparkakor, såhär till jul, och du skulle säga att det är godare med smör på. Jag skulle provat och insett att du har rätt, precis som alla andra gånger.

Älskade underbara farmor, fortsätt vaka över mig.
För jag kommer älska dig tills jorden gått under. /Elin

Nästa år vid denna tid,

Jag har en ledig dag och är fem sekunder från att riva upp alla julsaker när Johan stoppar mig. Vi ska ju faktiskt vänta till helgen, fredag iallafall. Så jag får nöja mig med att titta på sakerna och se vad vi eventuellt behöver köpa. Längtar redan till nästa år då vi förhoppningsvis bor i hus och kan göra hela hemmet till någon typ av vinterland.

Nästa år vid den här tiden har vi en dotter.
Hon borde ha blivit ungefär nio månader då.
Precis så gammal som jag var, min första jul. /Elin

Hamnade i någon grop,

Ingenting jag gör är rätt och allt jag säger blir fel.

Det är tungt. Jag vill ju bara vara glad, hela tiden! Men någon jävel har kastat ner mig i en grop. Ganska ohyfsat att inte hjälpa mig upp igen, eller åtminstone lämna namn och nummer så att jag kunde höra av mig när jag tagit mig upp igen. Är det du, ångest, som gett mig en käftsmäll? Eller är det ni, hormoner, som tycker att det här är en rolig lek?

Vem det än var och hur jag än hamnade här, så kommer jag att ta mig upp igen. Starkare än någonsin, var så säkra! /Elin

Stanna kvar och gå inte,

Har ni haft dagar då ni går er själva på nerverna? Dagar då ni tänker att nu måste det fanimig ha slagit slint på riktigt? Jag har en sån dag idag. Är orolig i kroppen och tårarna trycker innanför ögonen. Känner mig som ett barn som är inne i sin separationsfas.

Johan kan inte ens gå på toaletten innan jag frågar vart han ska och bara tanken på att han snart ska inviga nattveckan på jobbet, får mig att behöva gå sönder.

Jag ska lägga mig i tid ikväll, blunda hårt.
Och hoppas att det snart är en helt ny dag. /Elin

Han är min för hela livet,

Förmiddagen spenderades i sängen då sambon hade huvudvärk av någon anledning.. Eftermiddagen var vi i stan och gjorde lite av allt. Åkte hem tidigt med hämtmat i kassen. Innan klockan blivit 18 låg vi nerbäddade i soffan framför en barnfilm.

Jag ligger och tittar på honom, min Johan. Han är så fin. Det gör mig gott att veta att insidan är minst lika underbar. För en stund känner jag mig som 11 och kär i en idol. Vi skojbråkar. Jag säger att han inte är min kompis och han svarar "Jo, din bästa" och han har rätt. Han är min bästa vän och stora kärlek. Kommer alltid att vara det.

"Och jag ska ge allt vad jag har

Till denna underbara karl
Så han blir min för hela livet" /Elin

Framförhållning inför jul,

Då sambon är på julbord har jag passat på att trycka i mig mer godis än vad som är nödvändigt, det bara blev så! På tal om julbord har jag en fruktansvärd lust att riva fram varenda julpryl och få lite stämning här hemma, men ska göra mitt bästa för att hålla mig till nästa helg. Annars är väll risken att jag hinner tröttna, om inte annat gör min andra halva det.

Jag vet ännu inte hur vår jul blir, då det fortfarande fixas med semestrarna på jobbet. Framförhållning är inte den starka sidan så att säga. Jag hoppas att jag blir ledig så att vi kan flänga och fara, en sista jul. För nästa år, då ska vi bo i hus och då är det alla andras tur att komma hem till oss! Det har jag bestämt. /Elin

Är på dagen tio år sedan,

Idag är dagen som inte borde få finnas. Dagen då jag blir allmänt påverkad av att tänka för mycket. Är för tillfället alldeles för känslig för mitt eget bästa.

Idag är det på dagen tio år sedan jag blev påkörd. Tror ni att det kändes lockande att köra till jobbet när vädret var exakt detsamma som den dagen? På något sätt slog det hårdare i år. Vet inte om det är just siffran tio eller att jag faktiskt inser att jag hade kunnat dött. Bara det att läkarna inte hade en aning om mina chanser att bli gravid varit påverkade. Det gör mig idag, tio år senare och gravid i vecka 23 lite extra blödig.

Det sägs att allt ont bär något gott med sig. Om inte annat fick jag lära mig hur betydelsefull en cykelhjälm kan vara. Hur dåligt man syns i mörkret utan reflexer. Att hastighetsskyltarna fått sin siffra av en anledning. Lärde jag mig min läxa då? Nej.

Jag använder inte cykelhjälm, inte heller alltid reflexer och det finns gånger jag kör lite över hastigheten. För jag tänker som er, att det inte händer mig. Men jag vet att det kan göra det. Det kan hända mig och det kan bli värre nästa gång. /Elin

Allmänt prat om lönerna,

Att bli bjuden på trerätters under arbetstid är inte helt fel.
Även om det på sätt och vis inte alltid känns helt hundra.
Någonting ska vi ju ha för besväret när vi inte får topplön.

På tal om lön har det varit många insändare och reportage om Attendo i VLT senaste tiden. Vissa förstår jag inte medan andra lika gärna hade kunnat komma från mig.
En annan tanke om lön är att det är vidrigt. Hur olika människor på samma arbetsplats som i stort sett gör samma jobb, har helt olika lön. Jag tycker det är bra att lönen är individuell, då vi är olika ämnade för jobbet. Men det skiljer tusenlappar. Tusenlappar.

Måste erkänna att det inte känns bra att jag, som cyklar arslet av mig och gör allt för kunderna, har sämre lön än hon som tar varje chans hon får till att slippa undan. Slippa kunder, slippa kämpa och bara sitta på kontoret. Det är tufft. /Elin

Bebis håller mig liggande,

Jag borde ta tag i tvättberget, likaså disken.
Kanske även ta en dans med dammsugaren.

Någonting håller mig kvar i sängen.
Bebis har disco i magen när jag ligger.
Den känslan är värd mer än allt annat. /Elin

Jag önskar mitt barn allt,

Vi måste flytta! Får panik av det faktum att vi nästa år ska bli tre och bor i en tvåa. Ni har själva att ekvationen inte går ihop. Jag har pressat in de grejer jag köpt till lillan på olika ställen. Lite i en garderob och lite i skänken. Tänk va lätt det vore om vi hade ett hus, där hon kunde få ett eget rum och den platsen barn behöver! Jag vet, vi kan bo här de första sex månaderna, men det känns inte bra i det som ska vara ett mammahjärta.

Vi letar hus för fullt. Har ett på gång inom släkten men då är renovering det första vi får göra. Och då gäller det att dom som bor där nu hittar ett nytt boende ganska omgående. Mitt samvete börjar ta stryk. Lilla Du, mamma ska göra vad hon kan.

"Jag önskar dig inte guld mitt barn ej heller pengar och makt. 
Jag önskar dig modet att vara dig själv. Och stå för det du sagt.
Jag önskar dig inte en stenfri väg. Men kraften att vägen gå. 
Jag önskar dig kärlek i rikliga mått. Och vänner att lita på" /Elin

Tusentals frågor får svar,

Jag vill vara jag så länge det går. Trots att jag blir mamma, trots att jag flyttar härifrån. Jag vill vara jag när löven faller och våren slår ut igen.

Men allting förändras. Kommer det någonsin att bli detsamma igen? Kommer jag få lika mycket tid över till de få andra människor jag faktiskt bryr mig om? Kommer jag någonsin i mina gamla kläder igen? Kommer vi att få tid för varandra?

Saker och ting kommer inte bli som förut.
Men jag vet att det kommer vara värt det. /Elin

Shoppa med tjocka fötter,

Eftersom att vi skulle resa en hel del timmar tog jag av mig skorna och satte mig bekvämt. Väl framme i ullared skulle jag få på mig dom igen.. My luck! Fötterna var som vattenfyllda plasthandskar, tänk er att fingrarna motsvarar tår.

Men nu är skorna på. Jag går som om dom var rundade undertill.
Men vi är framme. Vi ska shoppa och vi ska göra det oavsett vad. /Elin

Nyfikna människor förstör,

Nu börjar jag bli riktigt förbannad och jävligt trött på allt tjat vilket gör att nyfikna personer inte får svar hos mig. Vad gör dom då? Jo, går till någon annan och spelar dum för att få svar. Ursäkta mig, men fy fan för det beteendet!

Inatt bär det av till ullared. Känner ni något behov av att veta när vi åker? Vilka som åker? Varför vi åker? När vi kommer hem eller hur vi tar oss dit? Jo, det är sant. Det finns människor som vill veta. Och jag hoppas innerligt att det har lugnat deras nerver, nu när dom luskat fram svaren hos andra. För det har bara fått mina att må jävligt dåligt och gå i taket av ilska. Kanske var de du ville?! Tack! /Elin

Pappa Johan fick en spark,

Då jag var ledig idag och Johan jobbade eftermiddag, brummade jag ut till pappa med familj och bosatte mig tills det blev läggdags. Massa bus och lek med småsystrarna! Jag fascineras av barns fantasi. Våra lekar hade inget namn men det var allt från att vara Pippis häst till att äta på restaurang. Några tjuvnyp här och där blev det men inga tårar.

Agnes har börjat förstå att jag har en bebis i magen. Hon sätter sig över mina ben och ritar med fingret över magen. Stryker sedan försiktigt med hela handen när hon säger "Agna inte hoppa där, försiktig" efter en stund placerar hon händerna som en skål nedanför min mage. Försiktigt lyfter hon händerna nära sitt ansikte och viskar "sccchhh, titta, bebis" som om att den skulle ha kommit ut. Känns skönt att få en sån förlossning! ;)

På tal om bebis, idag har Johan fått känna.
Känna att det verkligen är någon där inne.
Känna något vackert, den första sparken. /Elin

Har haft en helt vanlig dag,

En helt vanlig dag i ett helt vanligt liv. Vad är då ett vanligt liv skulle vi kunna fråga oss. Jag kan inte säga helt säkert men jag tror att alla i grunden lever ett ganska vanligt liv. Våra olika beslut och upplevelser gör det vanliga ovanligt.

En vanlig dag är en dag som alla andra.
En dag som bara rullar på och är i nuet.
Jag har en vanlig dag. En bra vanlig dag. /Elin

En cyklamen blev beviset,

Dagen har rullat på och under mitt näst sista besök tog jag med mig min kund på promenad. Vi gick till ica för att handla och utanför pekar hon på några cyklamen och frågar om jag tycker att det röda är fin. Jag svarar att alla är fina och hon frågar om hon får köpa en åt mig. Jag berättar att hon får men absolut inte behöver, hon säger snabbt att hon bara vill ha ett ja eller nej. Jag svarar ja och hon betalar blomman. På vägen hem säger hon att jag är hennes bästa vän.

Så nu står en röd cyklamen i min hall.
Som ett bevis på att det jag gör är bra. /Elin

Man måste ge det en chans,

Så var det måndag och ny vecka, igen. Krafterna att gå till jobbet har sakta men säkert återfunnit sig efter en veckas frånvaro. Kanske borde jag vara hemma längre, men jag måste ju ge det en chans! Kan inte ge upp utan att ha provat och se där, det gick bra.

Nu håller jag alla tummar att resterande dagar fortsätter likadant.
För idag har varit en bra dag. En dag det var länge sen jag hade. /Elin

Uppmärksamma papporna,

Farsdag i all ära! Då Johan ännu inte är pappa blev det inga paket, men eftersom att han ska bli fick han rosor och frukost på sängen, i form av smörgåstårta. Ni kan ju gissa vem det var som fick äta.. Oj vilken otur att han inte är en frukostmänniska!

Vi rullade hem till pappa och åt mat efter mycket lek med småsystrarna. Hur ska jag få dem att förstå hur mycket de betyder för mig? Om jag använder mig av ord får jag ett stort leende av Alva. Om jag talar om för Agnes att jag älskar henne, tror hon att det är något humoristiskt uttryck och vill skämta tillbaka "Nää, tuta Neni"  säger hon med fånig röst.

Ja, farsdag i all ära. Jag tänker faktiskt på er som inte har någon pappa att fira. Jag skulle kunna lida med er och visa all respekt genom att stoppa traditioner. Men jag vill faktiskt ta vara på att jag har en pappa! En pappa som är bra.. /Elin

Tid att införskaffa nytt nu,

Efter en trevlig tjejkväll igår känner jag mig nästan bakfull! Hur nu det kan vara möjligt. Dagen har spenderats iförd mjukisbyxor. Tvättmaskinerna har snurrat och jag har sytt klart ett babynest som verkligen ser hemmagjort ut.. Duger väll att ha hemma iallafall. Fick tyg över så sydde en liten kudde och en amningskudde i samma veva.

När min sambo vaknat tog vi oss in till stan för en fika. Passade även på att köpa en skötväska! Tanken slog mig att vi nästan inte förberett alls inför tillskottet, det känns fortfarande ganska overkligt och som sagt.. Det är ju ett tag kvar. Ska köpa lite mer i ullared när vi tar oss dit! Ska bli mysigt att strosa runt bland pyttekläder och julsaker.

Att spotify kommit ut med julskivor ger mig rysningar.
Julpyntet står i källaren och jag är så nära att springa ner.
Springa ner och riva upp allt. För snart är det jul igen. /Elin

Har tröttnat på människor,

Överdrivet positiva läsare varnas, detta är ett bittert inlägg.

Nästa gång jag mår illa vet jag precis vart jag ska lägga min gravida spya. På alla dom som är så inåt helvete nyfikna! Alla dom som vill veta bara för att veta. Alla dom som hör av sig när jag är på sjukhus eller ska ut på äventyr. Alla dom som anser att jag passar till att umgås med när skvaller behöver förnyas. Jag tål helt enkelt inte de sidor av människor som försöker luska fram saker och ting, till ingen nytta!

Nej, slut på det sura. Nu ska jag klämma ner min gravida kropp i en tajt klänning. Mina hormoner ska jag dränka i alkoholfritt jordgubbsvin hos Natalie. Tjejkväll står på schemat och jag är bjuden. Den människan prioriterar mig. /Elin

Blir hemmagjort babynest,

Jag som tror att jag är gjord av stål tänkte värma upp med en shoppingrunda, jag ska ju ändå orka jobba nästa vecka! Efter att ha flåsat mig igenom halva nedervåningen på ikea gav jag upp. Fick handlat lite av de saker jag behövde och rullade hem för att bli en säck potatis på soffan. Sitter här med alldeles för många meter tyg och saxen i högsta hugg. För jag ska sy ett eget babynest! Har hört att dom ska vara så bra. Det finns att köpa för några hundra men jag har ju tråkigt här hemma så kan väll lika gärna testa göra ett själv!

Ni kan önska mig lycka till!
Mitt tålamod prövas redan. /Elin

När vi kanske tänker olika,

Tog en kaffe i Natalies fina nya lya och på vägen hem passade jag på att göra min sambo stolt. Stannade till vid pappa för att plocka upp vinterdäcken till Johans bil, kvinnligt va? Vi har nämligen kommit överens om att han ska börja intressera sig mer för hur vårt hem ser ut på villkoret att jag ska börja hålla min bil ren. Ganska bra deal tycker jag!

För det är så, precis som för er andra.
Vi prioriterar bara inte samma saker.
Och för mig har det blivit helt okej. /Elin

Ej havandeskapsförgiftning,

Vid ett återbesök hos barnmorskan såg alla provresultat nu bra ut! Detta betyder att det inte var någon havandeskapsförgiftning som det först spekulerades i, ni ska tro att mitt hjärta stod still den stunden.. Men jag kunde ändå inte släppa min olustiga känsla, jag känner mig konstig i kroppen. Barnmorskan försökte lyssna på bebisens hjärta men fick bara riktiga kickar mot grejen istället. Lika glad var hon för det, som hon själv uttryckte det: "Jaja, nu har vi hört vad du kan. Allting låter så bra"

Sedan skulle hon känna var livmodern satt någonstans i magen, då den borde börja tagit sig uppåt i vecka 21. När hon letat en stund utbrast hon: "Men Elin, jag förstår att du känner obehag och tryck nedåt, hon ligger precis här!" samtidigt bildade hennes händer ett V där min mage övergår i något annat. Det konstaterades att kramperna jag känner är sammandragningar. Vilket är bra att ha, i viss styrka och antal.

Jag är gravid i V.21 Bebis ligger långt ner och jag har sammandragningar.
Jag är ordinerad vila, både fysiskt och psykiskt för att inte förvärra något.
Nu vet jag att när allt faller omkring är jag expert på min egen kropp. /Elin

Jag har nog blivit besegrad,

Det ligger något stort i att sjukanmäla sig, en ångest och en skuld.
Jag ringer och erkänner mig besegrad. Jag klarar inte av att jobba.
Får bli hemma några dagar. Det jag känner nu är långt ifrån lugnt.

Det ska alltså behöva gå såhär långt. Jag måste markera med sjukskrivning för att ni kanske tillslut ska ta mig på allvar? Det är helt otroligt. /Elin

Känslan att lämna urinprov,

Mycket riktigt, under natten fick jag feber. Ringde 1177 som gav mig en tid inom landstinget. Fick träffa en läkare som hade mig som sista patient och nog bara ville hem för någon kroppslig undersökning gjordes inte, ett vanligt blodprov eller bara ett stick i fingret blev inte heller av. Kissade lite i en mugg och sen var det klart, antibiotika varsågod! Hon konstaterade att jag var blek och uppmanade mig om att akuten har öppet hela natten.

På tal om att kissa i mugg, har ni någon gång tänkt på hur icke naturligt det känns? Som lyckligt lottad urinvägs- kvinna har jag lämnat ett ex antal urinprover i mina dagar. Att kissa i muggen med mitt namn på går ganska bra. Men att sedan ta den där muggen och ställa in i någon lucka som finns på toaletten, gör mig alltid lika nervös. För det finns ett problem, denna lucka kan öppnas från två håll, samtidigt! Det kan alltså hända att när jag öppnar luckan för att ställa in plastmuggen kan sköterskan på andra sidan som ska granska mitt urin, göra samma sak. Detta har aldrig hänt mig. Jag brukar höra hur dom öppnar luckan på sin sida strax efter att jag stängt den på min. Enda känslan då är att veta att dom står och granskar något jag precis pressat ur mig.

Kanske har jag gjort er lite nervösa nu, inför nästa gång. Det var inte meningen så, jag tänker bara att det skulle kunna bli heltokigt. Denna tanke är något jag brukar skratta åt. Och vet ni? Jag tror att sköterskorna gör samma sak. /Elin

Haft en annorlunda känsla,

Jag har en känsla jag inte kan ta på, det känns men ändå inte känns. Jag är slut i hela kroppen och inte ens ett varmt bad hjälper mot den konstiga känslan jag har på vissa ställen. Jag vet något negativt med att vara gravid för första gången, man har inte en jävla aning om hur det ska kännas. I vissa lägen är det nog bara bra att inte veta vad som komma skall, men sånna här gånger när det känns annorlunda i magen och gör allmänt ont, då vet jag inte vad jag ska tro. Det kanske ska vara såhär, jag vet ju inte! Men min magkänsla säger att allt inte är som det ska.

För en stund blir jag rädd för att det här inte ska gå vägen. Även om jag vet att det bor en frisk bebis i mig, som gör allt för att stanna hos oss resten av våra liv. /Elin

Välkommen 1:a november,

Jag välkomnade november med att jobba. Sedan for vi hem till Ante och Madde för lite pizza och skitsnack. Mätta och belåtna rullade vi hem vid Bolibompa-tid. Imorgon väntas extrajobb för oss båda, oj så ambitiösa vi blivit kan jag känna.

Nu är klockan 19:34 och vi ligger redan i sängen.
Jisses va mysigt det är att bara få ligga såhär! /Elin

Arg och stark kvinna,

Kan, utan att gå in på detaljer, tala om att jag har haft en vidrig dag. Men så kom jag på världens bästa sätt att avsluta den på. Ett riktigt träningspass hos sjukgymnasten! Efter att ha svettats ur mig all ilska kunde jag åka hem utan att vara allt för otrevlig.

Det mina vänner är dagens tips! Vid ilska - motionera.
Jag vet en som kommer att vara fit till förlossningen.. /Elin

För mycket i huvudet,

Jag har alldeles för mycket i huvudet eller så prioriterar jag fel saker. Skulle bara jobba till lunch idag då jag hade en otroligt viktig tid, som jag väntat på i flera veckor, kl: 13 och dessutom inte i Västerås.  Så jag kör på hela förmiddagen, tänker på alla mina kunder och deras tider samt hoppas att dom inte blir allt för besvikna för att någon annan kommer dit i eftermiddag. Jag hinner klart i tid och sätter mig för att äta lunch.

När jag sedan går för att stämpla ut och det står 12:54 på skärmen, ringer det en klocka någonstans långt där inne. Men skulle inte jag vara där 13:00?! Johodå! Bra Elin, bra att du kastade världens viktigaste tid åt helvete.

Jag vet inte om det beror på stress, gravidhormoner eller att det bara är för mycket. Jag har inte längre koll eller hundratio procent fokus och det känns inte bra. /Elin

Som ett barn vid jul,

Extrajobb fram till lunch, workout hos sjukgymnasten, kaffe hos Niclas och Lina, stan för att köpa en babydoppler och slutligen beställa en vagn. Kors i taket vilken bra dag jag haft! Just därför känner jag mig lite extra lycklig.

Barnvagnsdjungeln är som ni erfarna vet, ett rent helvete och helt underbart. Vi har inte varit överens och jag har mest hittat någon för att hitta någon, ja ni fattar galoppen. Men så satt Johan och klickade runt på ipaden här om dagen och vips så var den där! Vagnen som ska bli vår. Med vitt chassi och svart liggdel och sittdel. En Emmaljunga Super Viking 2014 som levereras V.8 (bebis beräknad till V.12)

Då jag inte känt rörelser (som jag senaste 2 veckorna känt regelbundet) sen i fredags har dessa dagar varit en stor ångest. Jag ringde till läkarstationen och en dam som borde bytt jobb för länge sen svarade. Hon berättade att dom inte prioriterade sådant och att jag kunde vänta tills mitt besök hos barnmorskan på torsdag. Om jag började blöda skulle vi åka in akut. Tror ni att det kändes bra?! Därför åkte vi och köpte en egen liten ultraljudsmonitor efter att vi beställt barnvagn. Med headset i öronen satt vi där, livrädda över att inte höra något eller till och med höra för mycket.

Först hade vi inte stoppat i batteriet, sen hörde vi mitt hjärta.

Men så hörde vi hjärtslag som slog dubbelt så fort som mina.

Då förstod vi att det var du. Du som visade att du kämpar än. /Elin

Hon som bara kompar,

Måndag innebär ny vecka med nya möjligheter. Därför tackade jag ja till att jobba extra på mina lediga dagar, vilket innebär att det blir jobb måndag-lördag. Fick resonemanget "du tar ju så mycket komp hela tiden" (Observera 2 gånger, som råkade bli på samma vecka) Ja, kära ledning jag tar komp av en anledning. Det är läkarbesök, kontroll hos barnmorskan, sjukgymnastik och andra besök för att jag ska orka jobba. Så dra igen käften och var glad för att jag ställer upp.

Ny vecka, nya möjligheter eller i mitt fall:
Ny energi att lägga på onödiga saker. /Elin

V.20 är andra halvlek,

Så har halva graviditeten passerat vilket betyder att lika mycket är kvar. Det har gått otroligt fort samtidigt som jag vet hur de första veckorna, då jag bland annat låg inne på kvinnokliniken, var de mest långdragna i mitt liv. En skräckblandad förtjusning.

Du där inne är fortfarande liten men tillräckligt stor för att läkarna skulle kunna, med mycket insatser och hjälpmedel, rädda dig om du ville födas nu. Men utmana inte ödet lilla du. Stanna kvar i min mage och väx ännu mer. Kämpa på lika bra som du gjort hittills, så ses vi nästa år. Och vet du lilla hjärtat? Vi längtar så. /Elin

Det allra bästa kapitlet,

Jag tog chansen att följa med till stg i helgen, som en sista gång. Då det inte direkt blir så att jag åker upp privat och än mindre när lillfröken kommer.

Någon finare plats finns knappast. Och mysfaktorn mellan olika medmänniskor har nog aldrig varit högre. Underbara Rättvik! Fina stg!

Imorgon när bussen tar mig härifrån vet jag att den kanske aldrig heller tar mig tillbaka. För snart börjar ett nytt kapitel i mitt liv. Det bästa. /Elin

Åkte till Rättvik ändå,

Så ligger jag på mitt hotellrum i Rättvik. Efter mycket om och men åkte jag ändå. Jag tror att det kan bli en bra helg med mycket skratt och känslor, som vanligt. En hel del god mat blir det nog också. Korsordstidning och en godispåse håller mig sällskap.

Jag ligger här och inser vad kärlek är.
Kärlek är att undra vad han gör just nu. /Elin

Behöver vara hemma,

Började min lediga dag med att vakna klockan 5 och oroa mig för vem som skulle gå till mina kunder, ska det vara så? Nej men nu är det så! Positiva med att jag går på mammaledigt nästa år är jag slipper gråta var och varannan dag för att en kund ska få som den vill. En kund! Blir inte roligt att komma tillbaka på måndag och höra alla klagomål om helgen, då jag som skulle gått dit har tagit semester för att orka. Så ska det inte heller vara. Man ska inte behöva ta semester för att orka jobba!

Nu har jag 4 lediga dagar, herre Gud så skönt och konstigt det känns.
Dessa dagar ska jag försöka släppa allt som har med jobb att göra. /Elin

Några nyfikna nötter,

Ett samtal med chefen gick över förväntan vilket gjorde min dag ganska bra. Men tänk att man hinner inte mer än utanför dörren innan annan personal nyfiket trippar på tå där utanför och vill höra allt som sagts och veta vilka beslut som tagits. Snälla, sluta vara så jävla nyfikna! Om jag säger att jag inte vet hur saker och ting blir än, acceptera det. Jag kommer inte ha fått ett svar på frågan för att du frågar mig ännu en gång.

Nu ska jag sluta vara sur på nyfikna nötter.
Så inlägget slutar här, för allas bästa. /Elin

Kärleken till lilla dig,

Kärlek är att ringa sin sambo och säga att han måste köra fort hem från jobbet för att jag saknar honom. Kärlek är att gråta av just den anledning. Ännu större kärlek är att under tiden känna rörelser i magen från det barn vi tillsammans har skapat.

Men är det en pojke eller flicka jag känner där inne? Ultraljudsbilderna och hon som utförde det sa flicka, vilket jag bör lita på. Men så kommer det någon människa på stan eller jobbet och säger att det ser ut som att jag bär en pojke. Och nog borde en professionell veta bättre men jag blir så osäker! Inte för att det spelar mig någon roll vilket kön det är,  men jag vill ju vara säker så att jag kan börja köpa grejer som inte går i färgerna grått eller vitt.

"Lilla du där inne.

Jag undrar så vem du är.

Att jag vet så lite om dig

fast du redan är här.

Är det dina tår jag känner?

Är det ditt hjärta jag hör slå?

Är det sant att du har ögon och naglar,

och en mage att pussa på?

Jag vet så lite om dig,

fast du redan är här.

Men jag älskar dig mitt barn,

vem du än är" /Elin

Är lite husmor ibland,

Oväntad övertid en måndag gjorde ingenting. Hade ingenting att komma hem till förutom en tvättmaskin som snurrat klar för länge sen. Såhär några timmar senare är tvätten hängd och kålpuddingen står i ugnen.

Nu ska jag lägga mig på soffan tills Johan kommer hem. 
Då får jag säga hej och sedan kan jag släppa sömnspärren.
Imorgon ska bli en bra dag, det har jag bestämt. /Elin

Jag andas in ditt jag,

Han sover, jag är vaken. Kryper upp nära, tätt intill.

Min hud ligger mot hans. Jag drar in ett djupt andetag.

Känner lukten av honom och andas in, ännu en gång.

Jag skulle kunna ligga såhär flera timmar.

Ligga här och bara andas. Andas in av dig.

Det är värt att få skavsår i näsan. Jag lovar. /Elin 

Barn ska få vara barn,

Jag har haft en bra uppväxt. Vi bodde i radhus, mamma, pappa, Kristoffer, Aron och så jag. Hade hundar och katter och tog oss fram i en Volvo. Så som en vanlig familj gör. Vi har aldrig varit över eller underklass, med pappas lön som undersköterska och mammas som förskollärare har vi klarat oss helt enkelt. När jag var 17 år valde mina föräldrar att gå skilda vägar. De båda flyttade till varsin lägenhet och jag kom trots allt till ro med det.

Jag och mamma har aldrig kommit bra överens. Jag var pappas flicka och mammas bitch. Ändå har jag henne att tacka för mycket, mer än jag någonsin insett. Mamma är och har alltid varit nykterist. Detta har betytt att vi barn alltid haft en nykter förälder på alla fester, någon som kört familjens bil hem och delat på en cola med oss. Jag behövde aldrig oroa mig för att båda föräldrarna skulle bli fulla eller känna ansvar för mina små bröder.

Därför sårar det mig, så inåt helvete, att många har haft en uppväxt med alkohol. Jag kan inte ens föreställa mig hur det är att ha den där klumpen i magen inför varje helg. Känna ansvaret för sina föräldrar. Behöva lära sig laga mat som liten och bli lämnad ensam för en fest. Tänk att vara barn och inte ens längta till julafton. Där någonstans är botten riktigt jävla nådd. Där någonstans gör det så förbannat ont i mig.

Vårt barn ska aldrig behöva vara rädd.
Aldrig någonsin ens oroa sig över oss.
Barn ska få vara barn, så länge det går. /Elin

Skillnaden nu och då,

Arbetsveckan är över och det har blivit fredag!

Fredag för 2 år sen innebar alkohol och utgång.

Fredag idag betyder somna i soffan framför idol.

Skillnaden handlar om synen på livet.
Att gå på krogen 2 gånger i veckan var en oskriven lag. Dels för att jag jobbade som timvikarie själv "valde tider" Dels för att alla mina vänner gick ut. Men jag gick också ut för att jag inte hade något annat att prioritera eller bry mig om. Jag fick ut min fina lön varje månad och den enda utgiften jag hade var min mobilräkning.

Idag vet jag att det kostar ganska mycket för en plånbok att leva. Det finns utrymme till att gå ut och innan jag blev gravid gjorde vi det någon gång i månaden. Det var också kul, men på ett annat sätt. I dagens läge skulle det bara kännas helt fel att gå ut, dels för att mina kläder inte passar längre och dels för magen som putar ut.

"Allting har sin tid

Livet har sin gång.
allting är skapat skönt för sin tid
Om det får ha sin tid" /Elin

Jag och min städning,

Storstädning av lägenheten blev kvällens nöje, vilket betyder att när jag går på helg imorgon kan jag komma hem och göra ingenting för att det är just helg! Det kan nog vara en utav de bästa känslorna jag vet, känslan av nystädat på riktigt och inte någon sopa-under-mattan-panik-städning. Sådana lär det bli många av i framtiden, sägs det.

Fram tills dess tänker jag njuta av att jag kan städa,
när som helst jag vill utan att någon kommer i vägen. /Elin

Lyssnar på julmusik,

Jag har fått någon förkärlek till julmusik, redan.

Konstigt med tanke på att jag skämdes över mamma som poppade Carolas julskiva från oktobers start. "Vi måste ju passa på nu, för efter julafton är det slut" och det är ju sant. Kanske har jag insett det eller bara blivit väldigt skadad som barn.

Att var sak tar sin tid och att varje årstid medför något fint, 

stämmer så otroligt bra. Jag tror att jag har blivit gammal. /Elin

Det är inte underbart,

Den som säger att en graviditet är helt underbar rakt igenom ljuger, så jävla hårt. Visst. Det finns stunder då det är fantastiskt mysigt att ligga bredvid den man älskar och tänka på att det vi skapat finns i min mage. De stunder jag tror mig ana rörelser i magen, ja de studerna är underbara. Ultraljudet var det vackraste jag varit med om.

MEN. Det finns mörka sidor utav det hela, vilket det inte pratas om. Att snabbt dra på sig extra kilon var det jag trodde skulle upplevas som värst men mina bonus valkar gör mig inte ett dugg. Vad som där emot gör mig totalt slut är alla känslor. Herre min skapare, vart kommer dem ifrån?! Hur många tårar finns det i mig? Hur kan människan jag älskar bli den jag tror ska bedra mig? Alla dessa hjärnspöken tar död på mig och med all säkerhet Johan också.

Det blir bra, det kommer ljusa stunder.
Även om det ibland är riktigt mörkt. /Elin

Ett plus ett kan bli tre,

Att bestämma sig för att skaffa barn tillsammans är något utav det finaste man kan göra med en annan människa. Det är att ta det hela ett steg längre, vara beredd på att alltid ha ett band som knyter två människor samman, att göra valet till att alltid kunna prioritera en annan människa först.

Jag är gravid. I mig växer en människa som är lite av mig och lite av Johan. Med hela min kropp och själ (tro mig..) får jag bära något som är en del av den människan jag älskar mer än något annat och det är det finaste jag kan göra!

Och jag som kämpat i skolan för att klara av matten 
har precis fått lära mig att ett plus ett kan bli tre. /Elin

Väntar in ett nytt dygn,

Klockan hann inte ens bli 19:20 innan jag kastade mig i säng.
Så mycket vill jag att det ska bli måndag, så mycket längtar jag.
Imorgon är en speciell dag. Dagen då saker och ting får mening. /Elin

Träffade syskonskaran,

Medans Johan jobbade förmiddag, umgicks jag med Lina. Niclas och Alva var med på ett hörn, fina människor alla tre! Efter mycket prat och kaffe kom Johan och hämtade mig. Sedan fortsatte dagen i stan för att leta efter sängben som passar, vilket verkar vara omöjligt. Rullade vidare hem till pappa med familj för att avnjuta en bit mat och bus med alla syskon då hela syskonskaran var där samtidigt. Hur ofta händer det?!

Kristoffer fixade med sin bil.
Aron visade mig hans nya rum.
Agnes busade runt och pratade.
Alva tränade på att gå helt själv.
Och mitt i satt jag. Jag njöt. /Elin

På attendo område tio,

Jag hade ett leende på läpparna hela vägen hem. Ett leende som bevisar att jag har helt underbara kollegor, på alla sätt och vis! Heltokiga människor med sjuk humor.
Gråter jag så tröstar dom, skrattar jag så skrattar dom med mig och är jag arg så lugnar dom mig. Samma villkor gäller för alla. Ge och ta, utan krav att få tillbaka. Vi har vissa tuffa kunder och är inte alltid överens med ledningen. Men vi är ett team, trots att hemtjänst är ett av de mest självständiga arbetena som finns.

"Välkommen till Attendo Område 10, det är Elin"
Om ni visste hur glad jag är över att få säga det.
För jag vet att här jobbar världens bästa kollegor. /Elin

Kryper snart ur skinnet,

Veckan har sprungit fram och snart är det helg. Det gör mig absolut ingenting och för första gången i mitt liv vill jag att helgen redan ska vara över. Nästa vecka är veckan då det gäller. Jag är både förväntansfull och rent av livrädd. Nästan så att jag vill krypa ur mitt eget skinn. Men det ska jag väll försöka undvika, för allas trevnad.

Imorgon väntar en nya dag med nya utmaningar.
Nu ska jag sova i min nya säng utan spår av katt. /Elin

Aldrig mera aldrig mer,

Tomheten. Tystnaden. Lugnet. Lättnaden.
Och sist men inte minst, den där saknaden.

Jag saknar våra katter och inser att det kommer ta tid att komma över två fyrbenta varelser som varit en del av vår familj. Familjen som numera endast består av två.
Som plåster på såren och en övertygelse på att vi tog rätt beslut, köpte vi en ny kontinentalsäng. Några tusen fattigare blev vi och visst känns det surt att vi mycket väl kunnat lägga de sedlarna på något annat, men samtidigt inser jag; vi behöver aldrig mer vakta våran säng. Aldrig mera springa in för att se vart eller hur mycket katterna kissat. Aldrig mera skämmas över att hela sovrummet luktar kattkiss. Aldrig mera hota med aldrig mer. /Elin

Sov så gott mina kissar,

Idag har vi fattat ett tufft beslut och tagit bort våra katter. Har fått väldigt olika reaktioner. Allt ifrån att det var rätt till att vi är djurplågare. Vill då redogöra för er som inte förstår. Katter som kissar inne mår inte bra! Och det kan inte vara kul att alltid få skäll av ens besvikna ägare för att man gjort det igen? Så många sängar, täcken, kuddar och textiler som gått till spillo. Så många av mina lediga dagar som gått åt till att tvätta flera högar som stinker kattkiss. Så många gånger jag velat gått igenom jorden då vi haft gäster hemma som är rädda för att katterna ska kissa i deras kläder, väskor, barnvagnar eller skor. Hur bra tror ni att det känns?

Katterna har bidragit till mycket lycka och mysiga stunder i mitt liv. Det var ett otroligt bra sällskap när Johan jobbade eller en päls att mysa ner sig med. Ni var så otroligt fina, mot oss och våra vänner även deras barn! Jag känner mig som världens sämsta människa när jag tänker på vad vi gjort. Ni finns inte mer och det gör så förbannat ont i mig. Vi gjorde valet att ni inte fick leva. Kommer jag någonsin kunna förlåta mig själv? Kommer jag en dag att inse att det var bäst såhär? Jag hoppas det. Vet ju att det i grunden är så.

Det har aldrig varit min mening att välja bort er, aldrig någonsin.
Men det kom en dag då jag blev tvungen att prioritera annat först. /Elin

Internationell barndag,

Jag är inget större Veronica Maggio fan men eftersom att det är den internationella barndagen idag och jag för tillfället lyssnat sönder den låt hon skrev till sin treåriga son (hädanefter) tänker jag dela med mig av favorit raderna. Blödig och djup som jag är tycker jag att texten är fantastisk. Så öppen, ärlig och kanske lite igenkännande.

"Ifrån första början var jag säker
Jag kan göra vad som helst för dig i världen
...
Hädanefter ska jag vara bra
Ska jag vara bra för dig
Hädanefter tänker jag efter
Jag ska vara bra för dig
Ska vara bra för dig
...
Vad du än kan tänkas göra som är dåligt
Kan det aldrig vara oförlåtligt
Du kan skrika eller hata mig
Tänker ändå alltid välja dig" /Elin

Du är allt jag kan önska,

Jobbhelgen har gått relativt fort men herre min Gud vad skönt det är att den är över! Jag tappar liksom all kontakt med omvärlden när jag går in för arbetshelg. Finns ingen ork eller lust till att svara på meddelanden osv. Tur är väll ändå att jag har lust att krama om min sambo när jag kommer hem! Det är han värld, han som är mitt allt.

"Du är allt jag nånsin önskat
Du är allt jag nånsin drömt
Du är den som får mig minnas
Alla drömmar jag har glömt
Och du är den som får mig hoppas
Du är den som får mig le
All min kärlek får du bära
Hela livet vill jag ge" /Elin

Tröttmössan med otur,

Jobbat, hälsat på Cicci och Jens, varit in till stan för att köpa ett spel som inte fanns för att sedan äta på american pizza palace. Så såg min dag ut. Nu är jag helt slut och kommer somna ganska omgående på soffan. Hinner nog trycka i mig lite godis först.

Imorgon lämnar jag hemmet 06:00 och återvänder 22:00
Där är anledningen till att en delad tur kallas delad otur! /Elin

Mina små glädjeämnen,

Jag hade nästan glömt hur bra det är möjligt att må.
Hur små glädjeämnen kan lyfta upp hela ens tillvaro.
Idag har varit en härligt dag. Inget speciellt, men bra.
En sån där dag jag kommer kunna leva länge på. 
Och tro mig, det ska jag göra. Utan tvekan. /Elin

Please excuse the dark,

Efter en grymt bra och ledig dag på shoppingcentret med Natalie kommer jag hem och allt raseras. Varför vet jag inte men av någon anledning blir jag så fruktansvärt ledsen och besviken över små saker. Jag har, hur som helst, fått stränga order av min sambo; en kopp te och bädda ner mig i soffan. Det är nog det bästa jag kan göra just nu.

"Dear darlin’, please excuse my writing.

I can’t stop my hands from shaking

Cause I’m cold and alone tonight.

I miss you and nothing hurts like no you" /Elin

Jag stödjer rosabandet,

Jag ska köpa ett rosa band i år också, precis som alla andra år. Och jag tycker verkligen att var och en utav er ska göra detsamma. Kvinna som man, gammal som ung, just do it! För mig är det inte den symboliska summan pengar som räknas, även om jag vet att de kronor bandet kostar går till en otroligt viktig forskning. Men det finns något djupare än så, ett annat perspektiv på dessa rosa band. Något bättre sätt att visa sin medmänsklighet på finns inte!

Jag är stolt över att jag bär ett rosa band.

Jag är nöjd för att jag då har gjort skillnad. Det känns fint att jag i samma stund visar min medkänsla för de drabbade och deras anhöriga. Ungefär som "om jag kunde skulle jag hjälpa till" Det är också med en otrolig respekt jag bär mitt band, en respekt för alla de kvinnor som drabbas. En uppmaning, ge aldrig upp. Se här, jag tror på dig! För det gör jag, jag tror på att varje kvinna kan klara det. Om ni har viljan och sjukvården rätt hjälpmedel, så kan vi andra hjälpas åt att orka. 

I kampen mot bröstcancer. /Elin

Släpp ditt kontrollbehov,

Första oktober låter storslaget, känns nästan som en nystart. Lite jävlar-i-min-låda-nu-kör-vi-sista-månaderna-av-2013-också! Har ni något ni absolut skulle vilja ha gjort innan året är slut? Passa på! Tiden går snabbare än vi tror, mycket snabbare än vi kanske har kontroll över.

På tal om kontroll och vårt behov av att ständigt ha det, borde vi tänka om. Det måste börja bli okej att inte ha kontroll alla gånger. Våga möta en dag då vi inte har något planerat, för det kan visa sig bli  den bästa i vårt liv. Jag lovar ingenting, ger inga garantier. Men man vet aldrig. Det kan ju vara värt ett försök. /Elin

Att möta världen,

Jag har haft en effektiv måndag! Jobb, möte, shopping och tvättstuga. Jo, jag kan om jag vill! Imorgon väntar ettårskalas för lillasyster. Ungen blir redan ett år! Tiden går så fort, samtidigt känns det som mer än 2 år sedan vi var barnvakt åt Agnes i väntan på att Alva skulle möta världen.

Uttrycket "möta världen" låter mycket större än att födas. För man lever ju redan i magen, fast i en bubbla på något vis. När allt är färdigt och utvecklat ska människan som vägs i gram ut på nya äventyr. Komma ut ur bubblan och möta världen för att leva ett liv.

Detta måste vara den vackraste process som finns.
Det är den process då naturens gång är ett mirakel. /Elin

Totalt utmattad,

Jag har i stort sett sovit 23 timmar rakt av!

Endast vaknat för toabesök och intag av mat.

Att något ämne fattas i kroppen är glasklart. 

Min hästvecka börjar ju imorgon.

Jag är nervös för att inte klara det.

Inte stå ut med pressen det kräver. /Elin

Min fiskekarriär,

Steg upp före tuppen för att åka och fiska med Johans jobb. 8 minuter efter start drog jag upp min första regnbåge, någonsin. Tror nog att gula gummistövlar och rosa fiskespö levererar! Dagen slutade med att jag fick upp totalt två stycken och Johan lika så. Tror det sved i ögonen att vi låg lika med tanke på att min fiskekarriär bara börjat!

Innan vi bänkade oss halvt döda på soffan åkte vi till pappa för att fira Alva i förskott. Lillskrutten fyller hela ett år på tisdag! Det firade hon med att äta tårta med sked helt själv, så duktig så.

Tiden går så fruktansvärt fort. Att jag fått äran att få så små systrar att kunna följa steg för steg, är något jag inte skulle byta ut mot något annat. /Elin

Helt vanlig kväll,

Tvättmaskinen snurrar och jag halvsover på soffan, som vilken annan dag som helst. Johan är och fixar något med bilen (fråga mig inte vad) och har lovat att ha med sig mat när han kommer hem. Jag ligger här som en padda och har införskaffat godis till kvällen (som för min del kommer att bli kort) Förhoppningsvis orkar jag titta på halva idol iallafall.

För övrigt verkar hösten dundra på med en väldig fart.
Våt asfalt, kalla morgnar och levande ljus är ett faktum. /Elin

Klippa itu kläder,

Så mycket som irriterar mig eller helt ärligt, gör mig riktigt ledsen.
Små saker som att inte få ett svar i chatten eller vita lögner i ansiktet gör mig så otroligt besviken. Skyll inte på att du inte sett, jag kan se att det är markerat som läst. Skyll inte på att sanningen sårar, jag gråter hellre än ler åt lögnen.

Men det är dumt att tjata om negativa saker, det blir inte bättre.
Därför till något positivt. Något som är under ständig förändring.
Jag har aldrig varit så glad över att behöva klippa sönder kläder. /Elin

Känslor av varje,

Jag är förvirrad och lite förväntansfull. Vi har varit och kikat på ett hus inom släkten. Vi kan få det billigt men det krävs renovering och ombonad för att få det till vårat. Som sagt, priset av hus och renovering är ingen summa vi kommer förlora men kommer vi att orka? Kommer vi stå ut med att bo i kaos, orka renovera hela huset och isåfall när blir det? Hur fort kan dem hitta något annat boende och när kan vi komma in?

Ja, jag är väldigt förvirrad. Liksom delad.
Vill bara att det ska bli bra, exat just nu. /Elin

Boken om livet,

Det här borde bli en bra vecka. Lön imorgon, något att göra varje dag och sedan en ledig helg. Det är som bäddat för att ligga så att säga. Eller som gjort för att må bra, vilket uttryck man nu tycker låter trevligast.

För övrigt har vi varit till banken idag. Det liksom står still men rusar framåt, ja det låter konstigt och det är precis vad det är. Ibland känner jag mig inte redo för att vara vuxen medan jag andra dagar inser att mitt vuxna liv är det bästa jag upplevt.

För varje dag som går, varje steg vi tar skrivs en ny sida.
En sida i boken om livet. Livet som jag valde att leva. /Elin

Blir för mycket,

Jag borde förstå att det gått för långt, att det är dags att sätta en gräns när tårarna rinner hela vägen hem för att sedan bli någon slags flod på Johans axel. I takt med att floden torkade blev även mitt humör bättre. Han är ju för bra, min sambo!

Efter att ha haft besök av Jeanette somnade jag gott men vaknade vid 3 av att jag drömt om jobbet. Detta är mitt nuvarande tillstånd, jag ligger i vår dubbelsäng och tänker. Tänker på allt jag inte ska tänka på och hoppas att det snart blir bra.

Jag tror att det har gått för långt, hela grejen.
Nog för att jobbet kan vara bra på många sätt.
Men dom är fanimig inte värda mina tårar. /Elin

Vi kan käka allt,

Imorgon är en ny vecka och då ska vi ta nya tag! Så tänkte jag alltid för några år sedan. Jag hade en tendens att se varje måndag som ett nytt försök till att inte äta godis. Men det blev mer en psykisk grej. Bara för att jag visste att jag inte skulle eller inte fick så brast det varje tisdag eller i bästa fall onsdag igen. Sådan karaktär har jag.

Idag vet jag bättre. Idag har jag lärt mig att inte sätta sådana tokiga krav.
Nu vet jag att vi bara lever en gång. Och vi kan äta allt, men inte alltid. /Elin

Jag och ängeln,

Jag har sängen för mig själv. Breder ut mig riktigt och bara myser. Det är mjukt och lagom gosigt. Jag har legat vaken länge men har ingen brådska med att gå upp. Kikar på Ipaden och lyssnar på den just nu finaste låten jag vet. Någon gång emellanåt svämmar känslorna över, men jag kan inte sluta lyssna. Jag och ängeln i rummet.

"Det bor en ängel i mitt rum

hon har sitt bo ovanför mitt huvud
hon gör mej lugn
och hon viskar till mej
allt det jag säger dej

Det bor en annan i min kropp

hon har den vackraste av själar

hon är kärlek och hopp
och hon berättar för dej
hur mycket jag älskar dej" /Elin

Nå efterlängtat,

Äntligen helg! För att inse det och komma ner i varv tog jag ett vart bad omringad av tända ljus. Fick i mig korv med mos innan jag somnade då klockan inte ens blivit dags för idol. Vaknade vid genomgången och undrar vad det är för icke talanghavande killar som kommit med. Så nu ska jag stänga mina små igen och inte kliva upp är Johans klocka ringer.

Vad morgondagen har att erbjuda återstår att se.
Men om vi tar en stund i taget blir det nog perfekt. /Elin

Jag blev viktig,

Några timmar på stan med en av mina kunder stod på schemat. När vi satt i väntrummet hos läkaren rullade "Malou efter tio" på tv:n framför oss. Det pratades om sorg och relationer. En man hade mist sin fru. Han förklarade att deras relation blev mer än bara makar, dem blev även bästa vänner. Och så säger han: "En vän är någon som vet allt om dig och fortfarande är din vän"

Helt plötsligt vänder sig min kund om och säger: "Det är du för mig!" Hon såg mig som sin bästa vän och för en stund kände jag mig mer viktig än någonsin. /Elin

Tills vi förlorat,

Varför träffar man inte släkten oftare?! Vi var och firade min mormor idag. Det konstaterades att jag inte varit hos min moster sen i januari. Jag har inte hälsat på mormor och morfar sedan i våras och min mamma har jag inte träffat på 2 veckor. Dagarna bara går och alla är så upptagna med sitt! Det är så verkligheten ser ut.

Vi inser inte vad vi faktiskt har, 
tills den dagen vi förlorat det. /Elin

Extra lång dag,

Effektivare tjej får man leta efter! Startade dagen med ett läkarbesök, handlade blommor till hemmet som en belöning.. Fick spontanbesök av lillebror och tog en kvällstur med båten. Dagen har varit lång, vilket känns behagligt.

Vissa dagar känns långa medans andra springer fram.
Jag är tacksam för att det är så. Det behöver variera. /Elin

Bara en reserv,

Ska jag bli den man går till när alla andra är upptagna eller när öppna förskolan är stängd? Är jag hon som bara är dryg när hon hör av sig i hopp om att ni ska göra detsamma? Ska jag bli hon man träffar på en lunch bara för att man måste? Eller är jag redan hon man vill ska gå direkt efter kaffet? Ska jag hamna i landet ingenstans för att jag inte är en festande singel? Eller blir jag bortglömd i samtalet för att jag aldrig haft ett barn vid mitt bröst?

Jag undrar bara. Undrar från djupet av mitt hjärta.
Undrar hur ni skulle känna om ni vore som jag. /Elin

Ofarligt mörker,

Jag kan lova att man inte är kaxig när man far fram på en attendocykel klockan tjugoett en regnig höstkväll. Hua så obehagligt! För att inte skrämma upp mig själv mera när jag cyklade i mörkret började jag tänka på bra texter och skön musik. Från ingenstans kom texten upp i huvudet, den där texten jag läst i någon kyrklig bok för barn eller liknande. Och den stämmer ju så bra! Jag menar, vad finns det att vara rädd för? Bortsett från våldtäktsmän och vilda djur är inte själva mörkret i sig farligt. 

"Var inte rädd för mörkret, ty ljuset vilar där.
Vi ser ju inga stjärnor där inte mörkret är" 

Så jag upprepade texten åtskilliga gånger för mig själv.
Upprepade och cyklade vidare, lite modigare än förut. /Elin

Ny musiksmak,

Som den kvinna jag har inom mig är jag sådär otroligt grubblande. Johan visade mig låt häromdagen som han gillade. Den tillhörde liksom inte alls hans musiksmak! Jag frågade om han menade texten men nej, den hade han inte lyssnat på. Det är här kvinnan i mig kommer in i bilden. Jag tror fortfarande att han menade texten! Det var bara ett sätt för honom att tala om hur svår jag är att leva med i dessa tider. Holy grail, ja det är nog exakt vad det är.

"And baby, it's amazing I'm in this maze with you 

I just can't crack your code 

One day you screaming you love me loud 

The next day you're so cold 

One day you're here, one day you're there, one day you care 

You're so unfair, sipping from your cup 'til it runneth over, Holy Grail" /Elin

Ännu ingen otur,

Fredagen den 13:e och än har jag inte haft någon otur!

Johan är inne i stan och roar sig genom att fukta strupen. Själv har jag precis tryckt i mig en kycklingsallad från pizzerian och nu stirrar godisskålarna på mig.. Med täcke och kudde framför tv:n håller jag mig nog inte vaken länge till. 

Men det gör ju ingenting.

Ikväll är lägenheten min. /Elin

Åt frukostbuffe,

Då vi båda legat vakna sedan kvart över fyra imorse, läs natt, gjorde vi oss i ordning och åkte in till stan för att äta frukostbuffe så snart dom öppnat. Därefter åkte vi hem igen och fortsatte sova eftersom att jag var ledig idag. Mysigt!

Nu har Johan precis åkt till jobbet och jag ska ta cykeln för att göra ett besök. Vad dagen eller mer har att erbjuda är ännu ovisst. Jag hoppas på sömn. /Elin

Längtar till hus,

För att hålla mitt, än så länge, goda humör uppe ägnade jag kvällen åt att pyssla och flytta runt små saker här hemma. (Sånna där förändringar min sambo inte la märke till när han kom hem) men nu vill jag flytta! Hitta den där perfekta lägenheten eller det mysiga huset och börja inreda. Jag känner att vi inte riktigt får plats såhär. Jag vill ha utrymme för att bona om och inreda, köpa nytt och sånt vi ännu inte har.

Det kommer. Vår tid blir av.
Inte nu, snart. Väldigt snart. /Elin

Ser vacker höst,

För första gången på mina 21 år insåg jag hur otroligt vacker hösten är. Jag cyklade i ett halvduggande längs cykelbanan som var omsluten av träd i alla dess färger. När hann detta hända, när blev björken gul i toppen? När började löven dansa på marken?

Under förmiddagen satt jag hos en kund. Vi tittade ut genom fönstret och i en vindpust föll fler löv dansande ner mot det våta gräset. Och där någonstans kom verkligheten ifatt mig. Vem var jag när löven föll för 2 år sen? Vad tänkte jag den här tiden förra året? Hur kommer jag att må nästa år? Jag vet inte. Man kan aldrig veta helt säkert men jag hoppas för allt i världen att vi nästa höst står lika stadigt som nu. För vi har aldrig varit starkare.

"Nu ser jag din kärlek mot mig
Nu känner jag livet ifrån dig
När löven faller av och kvar är vi
Då vet jag att du älskar" /Elin

God köttfärssås,

Nu har här gjorts matlådor! Rotmos och köttkorv samt pasta och köttfärssås. Och vet ni?! Köttfärssåsen smakade precis som den pappa gör! Lycklig tjej sitter här och slevar i sig halva pannan, frågan är om det blir något kvar till matlådor..

Jag minns så väl alla kvällar när mamma hade möte på jobbet och pappa var hemma med oss. Till middag fanns två alternativ. Pappas gudomliga köttfärssås eller någon gryta på vilt. Det blev lite varannan gång. Jag minns hur vi fick hjälpa till med maten och smaka av.

Jag minns hur vi åt middag, tillsammans. 
Som den underbara familj vi en gång var. /Elin

Är de nya svarta,

Jag har strosat runt iförd trosor och Johans tjocktröja hela dagen. Tänker inte bry mig om att klä på mig. Soffan har varit min bästa vän, där jag just nu ligger och väntar på pannkakor med sylt och grädde. Jag hör hur han kämpar på där ute i köket.

Imorgon börjar min monstervecka. Jag hoppas på att kunna besegra den! Vi får se helt enkelt, en dag i taget och lyssna på magkänslan. Det är det nya svarta. /Elin

Bortblåst energi,

Efter att ha besökt några vänner samt pappa och Carina, var min energi helt bortblåst. Ryggläge i soffan med grönsaker och dipp blev trösten. På tv:n rullar körslaget och om jag känner mig själv orkar jag inte hålla ögonen öppna till dess att programmet är slut. Tur att det kommer en repris imorgon, då har jag en anledning att ligga på soffan fram till lunch!

Jag vill göra saker, hitta på något och träffa andra.
Men jag orkar inte. Har ingen energi över till sånt.
Jag hoppas att det snart lättar, på alla möjliga plan. /Elin

Frukost i halsen,

På morgnarna är jag så hungrig att jag varje dag, det slår aldrig fel, sätter mina flingor med mjölk i halsen. Jag liksom vill svälja innan jag tuggat eller nått. Som om att någon annan skulle hinna äta upp det före mig. Glömde jag säga att jag tycker om mat?

Jag vet inte vad som är värst. Att jag är så glupsk att jag gör samma misstag varje morgon eller att jag faktiskt gör ett blogginlägg om det. /Elin

Skapligt förstörd,

Totalslut torsdag! Benen väger bly och huvudet lika så, precis som det ska vara en vanlig dag efter jobbet. Vi satt och kikade på tv innan Johan skulle till jobbet, sen minns jag inte mer. Vaknar upp 2 timmar senare och ser att min kärlek burit upp tvätten, flyttat mig högre upp i soffan samt bäddat ner mig med täcke och kudde för att sedan ha åkt till jobbet.

Lite svettig och skapligt förvirrad har jag nu flyttat mig till sängen. Tänker att jag måste ha varit ett jävla bra sällskap och släcker lampan för att somna om. I tankarna har jag dig, du mitt livs vändpunkt. /Elin

Allt för din kund,

Attendo, gör allt för kunden! (Och skiter i personalen) exakt så känns det idag. Hur jävla mycket ska en personal offra sig, hur mycket ska andra kunder få stå ut med olika personal och olika tider för att en annan ska få det precis som önskat?!

Det är sjukt. Jag blir stressad och känner redan hur det knyter sig i magen. Jag får inte stressa. Får inte uppleva negativ press. Det är bara en tidsfråga om när jag blir sjukskriven igen. Men det skiter dom väll fullständigt i, för jag är utbytbar.

Men glöm då inte vem det var som ställde upp.
Vem som alltid var flexibel och fick en bra tid.
Glöm inte vem som skötte journalerna perfekt. 
Det var jag och för er är jag utbytbar. /Elin

Bästa med ledigt,

Vaknade vid 4, åt en nattmacka och tittade på tv4play i några timmar. Somnade om, åt frukost, somnade om, kikade på klockan och somnade om igen för att slutligen pallra mig upp ur sängen när klockan blivit 11:30.

Jag tror att jag precis kommit på det bästa med lediga dagar.
Det är helt okej att ligga i sängen, så länge man bara vill. /Elin

Vill flytta härifrån,

Jag blir så arg! Så arg att jag får god lust att ringa hyresvärden och fråga om dom samarbetar med soc.

Det finns 3 lägenheter i vår trapp. En hyr vi, en hyr en man som bott här så länge Johan kan minnas. Den mannen har nyss fått totalrenoverat i hela lägenheten. Det är en man som inte har något jobb och fick flytta hit för att få en andra chans i livet. Vår lägenhet som vi flyttade ifrån, till denna grannlägenhet, har stått tom ett bra tag. Tills idag. Observera att detta är flera månader som dom hållit på att rusta upp vår gamla lägenhet som vi för övrigt har målat om varenda lite vrå utav. Och vad möts jag av i trappen? En stinkande inpyrd röklukt och flera karlar med ölburk. Visst, en "flytt-öl" eller två har väll alla tagit men utan att låta allt för elak, så tror jag att ni förstår mig om jag säger att första intrycket är avgörande.

Mitt emellan dessa två bor vi. Och visst, det kan bli hur bra som helst då det inte varit några större problem med den granne vi haft hela tiden. Men jag blir så ledsen när jag vet hur mycket dom rustat upp de båda lägenheterna som sedan kommer att förstöras av inomhusrökare. Mitt emellan dessa två bor vi och vi kan inte ens få hjälp med att måla om balkongräcket. /Elin

Orden räcker inte,

Jag håller bilden utav dig i mina händer.

Stryker försiktigt som om den skulle gå sönder.

Du är fin, så fin att min själ ryser.

Den finaste jag någonsin fått uppleva. /Elin

Time för reunion,

Dagen bestod av mingel och ätande av snittar.

Under kvällen blev det underhållning och mat.

Jag hade riktigt roligt, så härligt att träffas igen! 

Där är beviset på hur livet är under ständig förändring. På bara några år har en människa hunnit finna kärleken och bilda familj, en annan bor inte ens kvar i Sverige, en tredje pluggar till något denne aldrig tidigare tänkt en tanke om att vilja bli. Och alla såg dem så lyckliga ut, alla är nöjda med sitt. Precis som jag är nöjd med mitt vardagslunk inom hemtjänsten och någon typ av familjeliv utöver det. Jag tror inte att jag skulle vilja ha det på något annat sätt, kanske för att jag inte vet bättre. Eller för att Blossom en gång sa att utgångsläget alltid är perfekt. 

Jag tror att Blossom fångade min uppmärksamhet den där dagen på Carlforsska gymnasiets scen. Jag minns att jag gick hem den dagen med ett lugn, för någon hade sagt till mig att utgångsläget jag hade var perfekt. Oavsett vad. /Elin

Ska bli designer,

Extratid på sjukhuset blev lunchens planerade aktivitet. Jag fick positiva besked, min kropp sköter sig strålande! Kan knappt tro att det är sant och blir mer än glad åt att det inte behövs mer koller nu. Snyggt jobbat kroppen, fortsätt så!

Efter jobbet stannade jag till vid shoppingcentret för att försöka hitta något nytt inför morgondagens reunion. Gick det lika bra? Nix! Jag kände hur ilskan började bubbla i mig, dels för att jag gått upp i vikt och dels för att inget klädesplagg i världen är sytt för min figur! Hur tänkte klädkedjorna där? Såg dom inte att där, där har vi en tjej som inte kan ha toppar med en sydd kant som hamnar mitt på bröstet istället för under. Dom kunde väll iallafall tänk på att skapa sådant som inte slickar bilringarna utan att man ska behöva gå klädd som en sopsäck?!

Det kanske är lika bra att jag blir designer.
Då blir det iallafall tyst på bitterfittan ett tag. /Elin

Har fina kollegor,

Villkoret till att jag började jobba och inte är fortsatt sjukskriven, var att jag skulle få kompa ut för sjukhusbesök. Under morgonen får jag reda på att det inte alls är möjligt för mig att åka till en specialist i Fagersta efter lunch. Fattar ni, en specialist! Sådana tider växer inte på träd. Jag skulle ha behövt hjälp med en lätt kund, vilket kontoret inte ens tagit reda på. På lunchen lättar jag mitt hjärta för några av kollegorna, som näst intill går i taket. Dom vet hur viktigt besök det är och Linda erbjuder sig att ta min kund som blir över.

Jag har aldrig känt mig så tacksam. Någon erbjuder sig att hjälpa mig för att jag ska få åka iväg! Och jag kan tala om att jag aldrig någonsin sagt tack och menat det så mycket. /Elin

Våra traditioner,

Min lediga dag gick åt till ledsagning och personalmöte (eller APT som det så fint heter) det kom fram ett och annat. Jag tror nog minsann att den där bitchen i mig är på krigsstigen!

Dagen avslutades med varma mackor mys på balkongen med mannen i mitt liv. Hade nästan glömt bort hur gott det kan vara med varma smörgåsar en halvkylig kväll! Under tiden vi satt där ute på balkongen pratade vi om sånt vi själva haft som tradition eller gjort som barn. Allt från hur mycket godis pappa köpte varje helg till hur ofta vi sov borta. Ganska nyttigt faktiskt!

Jag längtar till den dagen vi får göra om våra traditioner.
Det är den dagen när vi har blivit en fulltalig familj. /Elin

Riktigt dålig dag,

Idag är en dag då jag inte borde jobbat. Jag har inget tålamod, ingen uthållighet och kan inte se det positiva. Motgångar hela dagen, usch! Efter att med nöd och näppe tagit mig igenom dagen åkte jag hem och sov lite mer än 2 timmar. Tror att det behövdes.

Det positiva med det hela är att det förhoppningsvis dröjer innan jag har en såhär dålig dag igen. Och det är lika bra, för allas skull. /Elin

Längtar efter jul,

Jag vet inte om det är helt normalt att jag just för tillfället lyssnar på julmusik och känner en liten längtan till dess att julgranen står inne. Det är den där mysfaktorn jag vill åt. Den där känslan att ha snön utanför fönstret, julstjärnor som lyser här inne, alla förberedelser med julklappar osv. Den känslan vill jag åt! Jag behöver nog inte längta så länge till för rätt som det är har vi dagen här.

Och tills dess så ska jag leva.
Så mycket som det bara går. /Elin

Back-to-work-nu,

Söndagskväll och imorgon är det back-to-work som gäller. För tillfället förstår jag inte hur det ska gå till, då jag inte trodde att mående av denna art existerade. Men det är dumt att klaga, jo jag vet. Det kommer nog att gå galant ska vi se. Om inte annat ska det bli skönt att få träffa jobbarkompisar, kunder samt att få in rutiner igen!

Så kom nu natt och nya morgondag.
Jag är nyfiken på att se hur de går! /Elin

När äpplet faller,

När vi nästan var hemma efter dagens äventyr, passerade vi en man som satt på backen och blödde ifrån huvudet. Vid honom fanns 4-5 andra personer med hundar eller ölflaskor i händerna. Jag ville stanna och kolla så att dom ringt efter ambulans eller åtminstone skjuts till sjukhuset. Min sambo mumlade något om att "det där var en känd alkis som ofta ligger på backen" och att "även om dom är fulla lär ju någon av de vuxna människorna kunna ringa" sedan sa han det där som alla tänker "blir man så jävla full att man ramlar och inte kan ta hand om sig, får man fan skylla sig själv"

Jag kan inte låta bli att tycka att han har lite rätt i det han säger. Samtidigt blir jag så arg över hur typiskt svenska vi är, vi bara passerar utan att agera. Tänk om det hade varit någon av dina eller mina anhöriga som låg där, nog hade du velat att någon gjorde något? För jag kan garantera att när allt kommer om kring, faller inte äpplet så jävla långt ifrån trädet. /Elin

Vad som än blir,

Äntligen, en liten glimma ljus. Ett andetag av lugn.
Klart som fan att vi fixar det här, finns inget annat.
Någonting vill spela mig ett spratt, typ bara för att.

Men idag tänker jag inte låta mig knäckas, inte alls.
För jag vet att vi klarar det här, vad som än händer. /Elin

Äckliga ovisshet,

Jag har i stort sett sovit mig igenom ett dygn, har bara vaknat för att äta eller gå på toa. Det har varit skönt och på så sätt håller jag mig lugn. Min vakna tid är kroppen snabb med att sparka bak-ut och ovissheten göra sig påmind. Inför livets öden står både jag och sjukvården helt maktlösa. Det suger ganska hårt.

Om jag fick en önskan, en enda.
Så skulle det vara en fortsättning.
En fortsättning att kämpa för. /Elin

Räddare i nöden,

Min sambo vet precis vad jag behöver och när.

Som en räddare i nöden precis i den rättaste tid.

Jag fick ett otroligt fint smycke idag, bara sådär!

Och jag lovar, jag ska bära det med all stolthet. /Elin

Dörren till familj,

Jag har inte ens varit hemma i 24 timmar och jag är så rastlös! Jag får inte göra någonting! Stå, gå, sitta och ligga är det som gäller. Inte dammsuga, inte bära, inte jobba, inte stressa, ingenting! Jag fick sällskap under förmiddagen av Lina och lilla Alva, tusen tack för att ni kan göra mig på bra humör. Just nu håller jag på att försöka roa mig själv i de 4 timmar som återstår tills idol börjar, det enda som lockar just nu.

För jag vet att när idol är slut och nyheterna börjar, då kliver min kärlek alldeles strax innanför dörren. Dörren till vårt hem. Dörren till vår familj. /Elin

En evig ovisshet,

Från en dag till nästa. Från en timme till en annan.
Gränsen är så jävla hårfin att jag är rent av livrädd.
Denna ovisshet och orättvisa äter upp mig, inifrån.
Och jag kan inte göra något åt det. Inte ett skit. /Elin

Maten är kärlek,

Dagen har gått i ätandets tecken. Tänk att mat kan göra en så lycklig? Det är liksom en så bra situátion som bidrar till en kärleksfullare gemenskap, eller nått. Vi åt myslunch på Varda och avslutade dagen med räksmörgåsar framför tv:n. Det blev genast mycket mera höstkänsla över det hela då vi var tvugna att tända en liten lampa i vardagsrummet för att se vad vi stoppade i munnen.

Årstiderna rusar fram och det gör ingenting.

Varje årstid har sin tjusning och sitt positiva.

Vi går mot höst nu. Sen kommer vinter och jul.

Det står inte på innan det är vår. Jag längtar. /Elin

Njuter en lördag,

Eftersom att regnet öste ner och vädret var av mysfaktor, började jag dagen med att krypa ner i ett varmt bad. Som tilltugg, eller rättare sagt frukost, åt jag en skål med glass och varma hallon. Det var livskvalitet det!

Då min sambo fortfarande var inställd på att jobba natt valde jag sedan att fly fältet till pappa och Carina. Där fick jag busa med småsyskonen och blev bjuden på hämtmat, inte helt fel om jag får säga det själv!

För tillfället ligger jag nerbäddad i soffan och njuter.
Det är så skönt att göra ingenting på en lördagskväll.
Titta på tv, blunda, äta massa gott. Ja, jag njuter nu. /Elin