Tomheten. Tystnaden. Lugnet. Lättnaden.
Och sist men inte minst, den där saknaden.
Jag saknar våra katter och inser att det kommer ta tid att komma över två fyrbenta varelser som varit en del av vår familj. Familjen som numera endast består av två.
Som plåster på såren och en övertygelse på att vi tog rätt beslut, köpte vi en ny kontinentalsäng. Några tusen fattigare blev vi och visst känns det surt att vi mycket väl kunnat lägga de sedlarna på något annat, men samtidigt inser jag; vi behöver aldrig mer vakta våran säng. Aldrig mera springa in för att se vart eller hur mycket katterna kissat. Aldrig mera skämmas över att hela sovrummet luktar kattkiss. Aldrig mera hota med aldrig mer. /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar