Eftersom att vår två-årsdag blev på en söndag i år, valde vi att gå ut och äta igår istället. Vi åt tre rätter och jag fick i mig lite av allt, trots att det växte i munnen på grund av sammandragningarna som inkräktat min kropp! Vi hade pratat om att gå på bio efteråt men att ens utsätta min kropp för något liknande fanns inte på kartan. Därför åkte vi hem. Jag slet av mig kläderna och bäddade ner mig på soffan. Johan frågade hela tiden om jag var trött. När jag vid elva tiden svarade att jag kommer somna inom en snar framtid, bad han mig vänta. Han gick ut i köket och det prasslades en hel del.
Sedan kommer han ut med 10 röda rosor och säger att jag får dom en timme i förskott. Han talar om att vi måste låtsas att klockan är 12, att det nya dygnet börjat. Jag fattar inte varför och tänker att det inte är någon big deal. Tills han går ner på knä för mig och frågar om jag vill förlova mig med honom. Älskade människa! Det är väll klart att jag vill men såhär gör man inte för en gravid kvinna med hormoner i taket..
Klockan kommer snart att slå tolv och vi ligger i sängen.
Han snarkar redan här bredvid och jag som var så trött,
är helt plötsligt pigg! För jag har precis sagt ja till livet. /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar