Ett besök hos barnmorskan gjorde mig både glad och ledsen. Lillskruttan i magen har blivit hela 25cm lång. Hjärtljuden var bra och hon rör sig så gott hon kan. Min vikt går stadigt uppåt en det var barnmorskan glad för. Livmoderns mått ligger precis på kurvan och mitt blodtryck låg lika bra som tidigare. Jag hinner tänka att jävlar vilket flyt vi har idag. Men så kommer den där käftsmällen som gör mig livrädd.
Ett prov får barnmorskan att rynka pannan och skicka meddelande till läkaren. Honom får jag träffa nästa vecka och tills dess ska jag bara hålla mig lugn. Hon försäkrade mig om att det säkert har en naturlig förklaring men att jag ska varva ner.
Rädslan byter av smärtan och tvärt om.
Tankarna snurrar och jag är så besviken.
Dels på vården som aldrig tagit tag i det.
Även på mig själv som inte borde gett upp. /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar