Vid ett återbesök hos barnmorskan såg alla provresultat nu bra ut! Detta betyder att det inte var någon havandeskapsförgiftning som det först spekulerades i, ni ska tro att mitt hjärta stod still den stunden.. Men jag kunde ändå inte släppa min olustiga känsla, jag känner mig konstig i kroppen. Barnmorskan försökte lyssna på bebisens hjärta men fick bara riktiga kickar mot grejen istället. Lika glad var hon för det, som hon själv uttryckte det: "Jaja, nu har vi hört vad du kan. Allting låter så bra"
Sedan skulle hon känna var livmodern satt någonstans i magen, då den borde börja tagit sig uppåt i vecka 21. När hon letat en stund utbrast hon: "Men Elin, jag förstår att du känner obehag och tryck nedåt, hon ligger precis här!" samtidigt bildade hennes händer ett V där min mage övergår i något annat. Det konstaterades att kramperna jag känner är sammandragningar. Vilket är bra att ha, i viss styrka och antal.
Jag är gravid i V.21 Bebis ligger långt ner och jag har sammandragningar.
Jag är ordinerad vila, både fysiskt och psykiskt för att inte förvärra något.
Nu vet jag att när allt faller omkring är jag expert på min egen kropp. /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar