Ingenting jag gör är rätt och allt jag säger blir fel.
Det är tungt. Jag vill ju bara vara glad, hela tiden! Men någon jävel har kastat ner mig i en grop. Ganska ohyfsat att inte hjälpa mig upp igen, eller åtminstone lämna namn och nummer så att jag kunde höra av mig när jag tagit mig upp igen. Är det du, ångest, som gett mig en käftsmäll? Eller är det ni, hormoner, som tycker att det här är en rolig lek?
Vem det än var och hur jag än hamnade här, så kommer jag att ta mig upp igen. Starkare än någonsin, var så säkra! /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar