Jag borde förstå att det gått för långt, att det är dags att sätta en gräns när tårarna rinner hela vägen hem för att sedan bli någon slags flod på Johans axel. I takt med att floden torkade blev även mitt humör bättre. Han är ju för bra, min sambo!
Efter att ha haft besök av Jeanette somnade jag gott men vaknade vid 3 av att jag drömt om jobbet. Detta är mitt nuvarande tillstånd, jag ligger i vår dubbelsäng och tänker. Tänker på allt jag inte ska tänka på och hoppas att det snart blir bra.
Jag tror att det har gått för långt, hela grejen.
Nog för att jobbet kan vara bra på många sätt.
Men dom är fanimig inte värda mina tårar. /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar