Den som säger att en graviditet är helt underbar rakt igenom ljuger, så jävla hårt. Visst. Det finns stunder då det är fantastiskt mysigt att ligga bredvid den man älskar och tänka på att det vi skapat finns i min mage. De stunder jag tror mig ana rörelser i magen, ja de studerna är underbara. Ultraljudet var det vackraste jag varit med om.
MEN. Det finns mörka sidor utav det hela, vilket det inte pratas om. Att snabbt dra på sig extra kilon var det jag trodde skulle upplevas som värst men mina bonus valkar gör mig inte ett dugg. Vad som där emot gör mig totalt slut är alla känslor. Herre min skapare, vart kommer dem ifrån?! Hur många tårar finns det i mig? Hur kan människan jag älskar bli den jag tror ska bedra mig? Alla dessa hjärnspöken tar död på mig och med all säkerhet Johan också.
Det blir bra, det kommer ljusa stunder.
Även om det ibland är riktigt mörkt. /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar