Villkoret till att jag började jobba och inte är fortsatt sjukskriven, var att jag skulle få kompa ut för sjukhusbesök. Under morgonen får jag reda på att det inte alls är möjligt för mig att åka till en specialist i Fagersta efter lunch. Fattar ni, en specialist! Sådana tider växer inte på träd. Jag skulle ha behövt hjälp med en lätt kund, vilket kontoret inte ens tagit reda på. På lunchen lättar jag mitt hjärta för några av kollegorna, som näst intill går i taket. Dom vet hur viktigt besök det är och Linda erbjuder sig att ta min kund som blir över.
Jag har aldrig känt mig så tacksam. Någon erbjuder sig att hjälpa mig för att jag ska få åka iväg! Och jag kan tala om att jag aldrig någonsin sagt tack och menat det så mycket. /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar