Idag har vi fattat ett tufft beslut och tagit bort våra katter. Har fått väldigt olika reaktioner. Allt ifrån att det var rätt till att vi är djurplågare. Vill då redogöra för er som inte förstår. Katter som kissar inne mår inte bra! Och det kan inte vara kul att alltid få skäll av ens besvikna ägare för att man gjort det igen? Så många sängar, täcken, kuddar och textiler som gått till spillo. Så många av mina lediga dagar som gått åt till att tvätta flera högar som stinker kattkiss. Så många gånger jag velat gått igenom jorden då vi haft gäster hemma som är rädda för att katterna ska kissa i deras kläder, väskor, barnvagnar eller skor. Hur bra tror ni att det känns?
Katterna har bidragit till mycket lycka och mysiga stunder i mitt liv. Det var ett otroligt bra sällskap när Johan jobbade eller en päls att mysa ner sig med. Ni var så otroligt fina, mot oss och våra vänner även deras barn! Jag känner mig som världens sämsta människa när jag tänker på vad vi gjort. Ni finns inte mer och det gör så förbannat ont i mig. Vi gjorde valet att ni inte fick leva. Kommer jag någonsin kunna förlåta mig själv? Kommer jag en dag att inse att det var bäst såhär? Jag hoppas det. Vet ju att det i grunden är så.
Det har aldrig varit min mening att välja bort er, aldrig någonsin.
Men det kom en dag då jag blev tvungen att prioritera annat först. /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar