Ska jag bli den man går till när alla andra är upptagna eller när öppna förskolan är stängd? Är jag hon som bara är dryg när hon hör av sig i hopp om att ni ska göra detsamma? Ska jag bli hon man träffar på en lunch bara för att man måste? Eller är jag redan hon man vill ska gå direkt efter kaffet? Ska jag hamna i landet ingenstans för att jag inte är en festande singel? Eller blir jag bortglömd i samtalet för att jag aldrig haft ett barn vid mitt bröst?
Jag undrar bara. Undrar från djupet av mitt hjärta.
Undrar hur ni skulle känna om ni vore som jag. /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar