Det är sista dagen på 2012 och jag är nöjd över det år som gått.
Jag är också glad eftersom att jag vet att nästa år kan bli bättre.
Det här ska komma att bli vårt år. Jag känner det på mig. /Elin
Detta var en blogg om min bristande självkänsla. Nu skriver jag om mitt nya liv som mamma. Ett oglamoröst liv som innehåller kärlek, långt över alla de gränser jag någonsin kunnat tänka mig.

När jag startade bloggen bakomsjalen, var namnet min verklighet. Varje dag var jag bakomsjalen. Gömde mig, mitt utseende, mitt jag. Alltid hade jag en sjal runt halsen, en i handen och flera i väskan. Många dagar kände jag mig som ett barn som bar runt sina filtar. Men just då var det min enda trygghet.
Efter operationen visste jag att allting bara kunde bli bättre. Det blev det. Dagarna gick, utan sjal. Idag, 2 år och 7 månader efter operationen har jag fortfarande inte använt sjal igen. Den personen jag var då, med sjalar kors och tvärs, är ingen jag skäms över eller klandrar. Men jag är glad att den tiden är över.
Imorse visade mätaren tre grader utomhus när vi gjorde oss redo för fiske med Johans jobb. Röda om kinderna och fulla på friskluft tog vi oss hem efter lunch. Senare bjöd pappa över oss på middag för att fira lillasyster Alvas ankomst till världen. Vi åt och drack gott medans Alva själv låg i vagnen och fattade just ingenting.
Den dagen jag ligger på dödsbädden och väntar på att det ska bli min tur, ska jag vara nöjd. Jag ska vara stolt över allt jag gjort och inte gjort. Och jag ska inte ångra något som en gång fick mig att le. Det vore som att ångra hela min existens. Och det kommer inte ens att vara det sista jag gör. /Elin
Jag ska få en "ny" bil på måndag! Jag är inte en materiell människa. Om jag så ägde 10 bilar skulle jag inte vara lyckligare. Men efter en sån här bra vecka med nytt jobb där jag stormtrivs och nu en ny bil, måste jag erkänna att leendet på läpparna sitter där. Precis där det ska sitta.