Jisses vilket snökaos, har aldrig sett på maken! På vägen hem från jobbet körde jag fast sisådär en fyra gånger, lika förtvivlad varje gång. Med en panik som kom från klar himmel började jag gråta och febrilt lägga i alla växlar som gick att lägga i, ungefär. När inget verkade fungera började jag gunga, där jag satt i sätet. Som om att en juckrörelse skulle ta mig loss.. Hur som helst, nu är jag hemma! På upptining skulle man kunna säga, nu när vi för en gångs skull har lite värme i lägenheten.
Adventsstärnan lyser i fönstret och stearinljusen glimmar i lyktorna.
Julsångerna går varma på spotify och jag nynnar med i refrängerna.
Det här är allt. Längtan, väntan, tro, hopp och en jävla massa kärlek. /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar