Idag är det på dagen 9 år sedan olyckan. Det blir lättare att hantera för varje år som går. Samtidigt blir det värre ju äldre jag blir, eftersom att jag varje år tänker mer och mer på hur det hade kunnat gå. Jag hade kunnat dö där på marken, inför mina föräldrar och vänner. Men jag gjorde inte det. Jag lever, trots allt.
Barn är mjuka, bilar är hårda.
Jag var ännu hårdare. /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar