Jag bär på delade känslor och tankar fastän jag bara borde känna lycka. Det gör jag, för eran skull. Så mycket lycka att själen min blir avundsjuk och börjar oroa sig på något konstigt sätt. Helt plötsligt känner jag mig så ensam, trots att jag ligger och lyssnar på snarkningarna av världens finaste människa. Andas in, andas ut, snälla sluta aldrig. För jag kan inte ens gå utan din luft i mina lungor.
"Jag är bara en bland
miljoner som längtar
jag vet, tro mig, jag vet" /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar