Varje morgon när jag jobbar, går jag hem till en dam som är dement. När jag går innanför dörren vet jag att hon kommer ställa 2 standardfrågor. Varje morgon, samma frågor. "Tror du på Gud?" och "Har du något fästman?" Det är fascinerande att det är just dessa frågor. Hon kan glömma vad det är för dag, när hon är född eller vart hörapparaten ligger. Men ändå så frågar hon om jag tror på Gud. När jag sedan svarar nja.. jodå.. Ler hon stolt och säger: Åh va bra!
Tron på Gud kan spöa skiten ur både alzheimers och tomma kylskåp.
Den här damen har lärt mig nått. Sluta aldrig hoppas. Sluta aldrig tro. /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar