Min farmor sa alltid att det finns människor till allt. Flertalet gånger har jag insett att hon satte ord på något som tidigare enbart passerat som en tanke i mitt huvud. Nu är detta något som gnager i mig. Mänskligheten har personligen bevisat för mig att det finns människor till allt. Människor som enbart är ute efter att såra, förstöra, trycka ner lite mer än möjligt. Ni gör mig besviken men mest av allt förbannad, så inåt helvete förbannad.
Det är fegt att ta upp saker och ting som sägs ha skett för mer än 18 månader sen. Fegt och väldigt töntigt. Jag tror mig veta varför. Det grundar i en avundsjuka för att jag och Johan har det bättre än vad ni någonsin har haft. /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar