Jag fick skratta ett X antal gånger men ändå gnager känslorna.
Dom där känslorna som för ett år sedan tog all lust och energi.
Känslan av att se ut som ett moster. Lång, tjock och allmänt klumpig.
Känslan av att alla andra kan se min svaghet. Dem glor ihjäl sig snart.
Känslan av att vara helt felplacerad. Jag är en grå prick på färgat blad.
Det går inte att beskriva och framför allt inte att förstå, om man inte upplevt de själv. Och alla ni som gjort det, vet att man inte ens önskar den sin fiende. /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar