Det är något speciellt med lucia, ett annorlunda slags lugn.
Det går nästan att ta på stämningen som inte kan beskrivas.
Annat var det när jag gick i skolan och deltog i nått luciatåg.
Linnet skulle vara struket, håret fixat och sångerna inövade.
Då var hela morgonen en nervositet som sinade ut med tiden.
Med tiden har jag lärt mig att våga möta lugnet och tystnaden.
Men hur mycket jag än lärt mig, går den inte att beskrivas. /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar