Jag ser tjejen med hunden, den ensamstående pappan, de nyinflyttade, den sjuka.
Alla dessa människor har olika uttryck som gör att de alla hälsar på helt olika sätt.
Oftast blir det ett leende och en nickning. Ibland blir det låtsas-att-hon-inte-finns.
Det bästa är ett vänligt hej. Jag tror att det har räddat livet på många. /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar