Jag har fått nytt hopp. En gnista tändes igen.
Kommer den släckas? Vågar jag hoppas nu?
Att aldrig veta. Att leva varje dag i ovisshet.
Det är något som retar upp mina små nerver.
Allting har sin tid. Ett jobb kommer inte med ett brev på posten.
Så jag antar att jag får fortsätta kämpa och hoppas på det bästa. /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar