För att lära känna nya människor krävs en öppenhet. För att släppa in dem en bit på sitt liv krävs både tillit och respekt. Jag gillar att lära känna nya, tycker det är lika imponerande varje gång hur slumpen avgör att man träffas på ett ställe och sedan fortsätter hålla kontakten på ett annat.
Till dem personerna som jag släpper in så har jag en tillit. Annars skulle jag aldrig göra det. Men ibland blir det fel, väldigt fel. Jag vill så gärna visa hur glad och tacksam jag är, men så i vissa situationer visar jag raka motsattsen. Hur kan det bli så? Personer som verkligen lärt mig våga, som fått mig att bli en starkare och kanske lite bättre människa. Hur kan man låta bli att inte älska dem?
Det är på väg tillbaka. Min rädsla och ständiga panik. Jag vet inte varför. Hur som helst så måste jag ta tag idet. Den ska inte få ta över mig och mitt liv, en gång till.
"My hands shake, My knees quake. It's every day, The same way.
I'll show you every way I've grown, Since I met you" /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar