Jag hatar döden, jag är rädd för döden. Den skrämmer mig. Vad händer sen? Ska det bara ta slut och bli svart, alla andra fortsätter gå till skolan och arbetet utan att ens bli berörda över att min plats är tom. Döden är orättvis, livet är orättvist. Vissa får dö så tidigt och vissa måste lida i flera år. Jag ser inte rättvisan någonstans i det. Men egentligen är det onödigt att tänka så mycket på döden och att låta sig skrämmas utav det. För tänk när jag en gång dör, så visar det sig att det inte alls var farligt. Då har jag slösat hela mitt liv åt att vara rädd för något som visade sig vara hur bra som helst. Och det är ju dumt.
Jag tänker att om man fått ett liv så är det var och ens uppgift att leva det hur man vill. Och har man fått ett liv så är man nog faktiskt skyldig att dö. /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar