lördag 9 oktober 2010

Till min farmor,

Det finns få personer som jag uppskattar så mycket som dig.
Din vilja, din styrka, din beslutsamhet och ditt eviga mod.
Och framför allt, din omtänksamhet och ditt hjärta utav guld.
Att gång på gång falla och sedan resa sig igen, det är stort.
Att samma person får ta en otrolig smärta, det är orättvist.
Att hela tiden ge utan krav att få tillbaka, det är kärlek.

Du är en utav mina bästa vänner, du känner mig.
Du är ljuset i mitt liv som får mig att kämpa.
Du är rösten som säger att allting blir bra tillslut.
Du är hoppet som säger att ingenting är omöjligt.

Men du är även min farmor,
och jag älskar dig otroligt.
Varje dag utav mitt liv,
när det regnar och är soligt.
/Elin

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar