Om en vecka är det 40 veckor sen. Det känns så otroligt långt, men ändå så kort. Det känns som om att jag varit den här Elin hela mitt liv. Men det är långt ifrån sant. Jag har alltid varit elin som en i mängden, idag är jag elin som i Elin. Jag vet inte hur jag ska förklara, men det känns bra. Ska det verkligen krävas en operation för allt detta? Jag tycker inte det och jag tror inte riktigt på det, någonstans handlar det om att jobba med sig själv från djupet. Och tro mig, blod svett och tårarna har varit många. Men jag ångrar inte en minut.
Jag skulle vilja säga att operationen var som att öppna en bro med nya vägar. Jag ser delar av livet som jag inte trodde fanns och tar mitt livs chans. /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar