Under kvällen gick jag och Rebecca på Lindboskolans galakväll, shit vad jag saknar den tiden. Årskurs 7-9 tiden då jag en gång dansade på borden under lektionstid och sedan inte ens vågade skära i en kiwi. Man skulle kunna säga att det var under den tiden min hjärna stängde av för ombyggnad men samtidigt gick på helvarv. Därför betyder Lindboskolan mycket för mig, det är en så viktig del.
Något som ibland kan göra mig deppig är alla tankar på sånt som varit. Inte för det som varit dåligt utan för sånt som aldrig kommer tillbaka. Jag vill bara spola tillbaka och vara med om allt igen, en gång till. För det har varit så galet bra. /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar