Jag känner mig ensam, lite vilsen. Allt jag hade behövt var 5 minuter empati, inte ens det fick jag. Och jag har någon slags jour 24 timmar om dygnet. Vart tog rättvisan vägen? Jag behövde dig, men du förstog inte. Jag är rädd för att falla. Rädd för att våga leva, jag har ju gjort så mycket fel. Men jag vet att det här bara är tillfälligt. Den senaste tiden har jag ju levt fullt ut. Man måste leva fullt ut. Livet är ingen självklarhet. Jag vet det nu.
"It's a quarter after one, I'm a little drunk and I need you now.
Said I wouldn't call but I lost all control and I need you now.
And I don't know how I can do without, I just need you now" /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar