Med de underbara konfirmanderna idag pratade vi om insida/utsida. Hur dem 2 liksom ska gå ihop, lagom av båda osv. Jag berätta snabbt om min operation. Men pekade mest på att jag inte kunde se mig i spegeln och att jag ville att dem skulle kunna göra det. Jag vill inte att någon ska låta sig själv gå så långt som jag gjorde. Det är något jag inte ens önskar min värsta fiende.
Ni vet när man inte pratat med en person på ett par dagar. Och så helt oväntat får man ett sms eller ser personen och allt känns så mycket lättare, så var det för mig idag. Så lite kan göra så mycket för mig. Alla människor runt om mig, alla kontakter jag har. Alla älskade vänner. Alla speciella relationer, det gör mitt liv stabilt. Och dels tack vare dem, så kan jag utforska vart jag står i livet. Vart jag har mig själv och vem jag är.
"When you find yourself in some far off place, and it causes you to rethink some things. You start to sense that slowly you're becoming someone else. And then you find yourself. When you meet the one, that you've been waiting for. And she's everything, that you want and more. You look at her and you finally start to live for someone else. And then you find yourself, yeah that's when you find yourself" /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar