fredag 17 september 2010

Så länge som du lever

Fredag kväll. Rebecca har varit här en liten stund, men nu är jag ensam. Ensam på mitt rum med tända ljus och lugn musik. Så sitter jag här, in virad i en mjuk och skön filt och undrar varför man inte uppskattar livet lite mer? Och helt plötsligt, när jag sitter här i min organiserade ensamhet, börjar jag nynna på en sång: "Att vara" Ja, att vara Elin har inte alltid varit lätt men nu, nu är det de.

"Att vara är att lyssna och känna hur ensamheten ropar på svar.
Att vara är att öppet bekänna att jag är inte vad jag har.
Att vara är att älska och skapa och öppna på mitt eget försvar.
Att vara är att ärligt bejaka gåvorna som finns hos envar.
Att vara är att vidga sitt inre och våga ut på okända djup.
Att vara är att växa sig mindre för att någons längtan ska nå ut"
/Elin

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar