Och tiden den bara går.. Men det gör ingenting! Allting med munnen är bra liksom. Jag trivs, skrattar och njuter. Njuter utav varje minut. Vet jag vem jag är nu? Är det verkligen sant, är det jag? Ja det här är jag. Jag och bara jag. Blir besviken när jag inser hur mycket jag missat, men samtidigt kan jag inte slösa tid på att ångra något. Jag borde istället njuta nu fullt ut över att jag tror mig veta vem jag är. Njuta utav att jag funnit mig själv, i en roll där jag verkligen trivs.
"I should know who I am by now. I walk the record stand somehow. Thinkin' of winter. The name is the splinter inside me. While I wait" /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar