Jag började med att sova bort halva dagen, helt slut var jag! Sen tog jag mig hem till min älskade ängel. Det var länge sedan sist, jag är ledsen för det. Men min tid har inte riktigt räckt till och jag har burit på en massa bakterier som inte är bra för dig. Det gjorde ont att se dig må så dåligt. Så blek, så svag. Så.. uttryckslös. Du försöker iallafall skratta med mig och det känns skönt. Jag vill göra allt för att motivera dig till att kämpa. Jag vet att du kämpar, men vi måste klara det här. Verkligen måste. Du ska ju se mig ta körkort, studenten. Jag har ju lovat dig att inte vara varken nykter eller tyst på den där vagnen. Du har alltid motiverat mig, talat om för mig hur bra det är att jag har mål. Snälla, se ditt eget mål också. Du ska bli frisk. Fattar du det? Du har klarat så mycket. Jag vet att det gör ont, älskade jag vet. Det gör ont, men du måste gå ändå.
Du tror att jag kan gå långt och det kan jag, men inte utan dig. /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar