Förmiddagen spenderades i Västerås med mamma för att hitta möbler till hennes nya lägenhet. Vi hittade en hel del. Det mesta är nog införskaffat nu. Vi åt mat på IKEA. Jag satt där och petade i mig maten och "hade hål i läppen" när jag skulle dricka. PINSAMT. All känsel är ju inte tillbaka ännu, så jag känner inte att det rinner. I bilen på vägen hem kände jag hur underbart allt var, solens strålar letade sig in genom rutan och trängde i ögonen. Men så kommer vi hem och det känns som om att allting bara rasar. Vad händer? Här har jag gått och mått sjukligt bra en hel vecka och helt plötsligt känns det inte alls bra. Jag är nöjd med min käke och det. Men allt annat. Det är kaos i huvudet. Jag har en flytt framför mig som jag inte alls ser fram emot. Och jag saknar vissa personer, så j*vla mycket.
Jag känner mig utmattad. Sen operationen har jag gått på högvarv. Alla veckor jag skulle vila, har bara rullat. Jag har mått bra och tagit tillvara på det, kanske lite för mycket. Jag har skrattat och jag har njutit varje minut av mitt liv utan underbett. Och så helt plötslig faller allt. Är det nu alla lättnadstårar kommer, efter operationen? Är det nu all sorg för flytten kommer? Är det en sån där period då jag saknar sådär förbannat mycket igen? Hur som helst. Det här var ett riktigt hårt bakslag.
"Det känns som tusen nålar, som att gå på krossat glas" /Elin
Kul att höra att du har mått bra i en vecka!
SvaraRaderaDet låter som lättnadstårar och det behöver inte gå ner,just för att du mått så bra. Fortsätt och må bra :)
Du vet hur många vi är som tror på dig. Vi tror på dig för att du kommer klara det. Det kommer bli bra.
SvaraRaderaAlla har sina bakslag, men då gäller det att resa sig, gör man det så är man ännu högre upp än man var innan bakslaget. Och jag vet att du reser dig! <3