What a day! Fick en akutläkartid pga min handled där droppen satt har svullnat. Eller själva kärlet. Fick höra förra veckan att slangen kan ha gått av och en bit sitter kvar. Det är en vass kant där inne. Där har den gottat till sig i 4 veckor.. Åkte till läkaren, fick träffa en sjuksköterska som klämmer lite, tittar. Och är nästan helt tyst. Oj, ja. Hm.. Var det enda jag hörde. Tills hon säger: Jag skickar in dig till barnakuten. Jag ska bara ringa och säga att du kommer! Okej, jag satt där fint och väntade. Hon tittar på mig och säger; Inget svar, då får du åka hem igen. Sagt och gjort jag åkte hem. Kändes ju tryggt.. Jag menar gränsen mellan akuten och hem är ju inte direkt hårfin!
Pappa som jobbar inom vården och ser på handleden att något är fel, blir galen och ber mamma ringa in till barn. Dem där inne blir helt chockade och anser att det var dåligt gjort utav sköterskan. Dem kopplar vidare till käkkirurgen som i sin tur kopplar vidare till narkos/ anestesiavd. Så jag fick en tid i morgon klockan 9 där, eftersom att det var dem från narkos som satte nålen. Det blir nog bra. Men för första gången på länge var jag faktiskt rädd för den svenska sjukvården..
Ibland undrar jag om vissa förstår vad ordet empati betyder. Inom vården är det en grund. En grund som alla ska kunna. En grund som denna sjuksköterska inte kände till /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar