Ja det gör jag verkligen. Jag tänker konstant. Jag vet ju att det inte blir bättre utav det.. Jag vill inte flytta. Inte alls. Men vet att jag måste. Och jag kommer aldrig kunna vara på två ställen samtidigt. Massa tankar flyger runt i huvudet. Jag förstår inte varför. Mitt liv har förändrats. Jag håller på att lära mig leva med mitt nya jag. Jag trivs bättre den här gången. Jag har inte träffat klassen på länge och känner hur jag riktigt bubblar över för att det finns så mycket vi inte kunnat prata om dessa 4 veckor. Det är också då jag förstår hur mycket jag pratar med er. Jag förstår inte hur ni står ut.
Ibland när jag är ute och går eller är och handlar känner jag hur tårarna vill tränga fram. Och det är av en helt sjuk känsla. Allting är vackert, om man bara ser det från ett annat perspektiv emot vad man brukar se det ifrån. Ibland kan jag få tårar i ögonen för att jag inte förstår vad jag ska göra av alla tankar eller vart jag själv ska ta vägen. Men sånt är livet och snart ska även jag lära mig hantera det.
Under dessa stunder får jag ibland en känsla av att det skulle vara väldigt skönt att bara få gräva ner sig för ett ögonblick. Strunta i allt. Men jag kan inte, livet är alldeles för vackert. /Elin
Jag finns för dig ifall du vill prata gumman :) <3
SvaraRaderaHej!
SvaraRaderaJag hittade din blogg och läste om din käkoperation. Jag ska själv genomgå en sådan om ett år och skulle så gärna vilja fråga dig några frågor till dig angående den. Jag känner att det finns så mycket som jag undrar över.
Så har du nu lust att bara snacka lite, så får du gärna höra av dig på min blogg. Det hade varit så snällt. :) Take care!
Klart vi orkar lyssna :)
SvaraRadera