Tog en riktig sovmorgon i morse. Sov till 11.30 Jisses! Det har inte hänt på år och dar. Skönt som tusan var det. Låg i sägen med datan framför mig ett bra tag. Hade ont i käken och huvudet. Sen tog jag mig upp. Plattade håret, fixade sminket och stack iväg till kyrkan. Hade samtal med Liling. Ett behövligt sådant. Det var ett positivt samtal. Hon sa att jag såg piggare ut, starkare. Att jag hade mer självdistans. Massa sånt där pratade hon om. Nyttigt att höra!
Sen var det dags för mässa. Det var ingen gråtmässa, inte alls. Men jag är så otroligt känslig nu, efter operationen. Jag är fortfarande i reparations stadiet. Här kan man vara en längre stund sa läkaren. Man ska lära sig leva med sitt nya jag, samtidigt som man ska gå vidare och förstå att en förändring har hänt. Jag kan helt plöstligt få tårar i ögonen för att allt är så vackert. En låt vi sjöng i kyrkan fick tårarna att tränga fram. Den är så kort och fin. Den passar in i mitt liv nu, mitt i reparationen av en trasig del i mig. Jag har skrivit den förut men skriver den igen för att ni ska förstå vad jag pratar om:
"Möt mig nu som den jag är
Håll mitt hjärta nära dig
Gör mig till den jag ska bli
Och lev i mig" /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar