Full av energi från solen bar benen mig på en promenad i grannhålan. Träffade lillebror, fikade med Natalie och hälsade på mammas jobb. Passade på att gå förbi "mitt andra gamla hem" och väl där satte skriket igång. Många timmar innan den vanliga skrik-tiden. Så jag packade ihop lika snabbt som jag kom och skjutsade en skrikande bebis i vagnen genom centrum.
Några timmar senare har hon inte tystnat och Johan ska snart ska åka till jobbet. Hela min själ vänder sig ut och in. Liksom skriker att han inte kan lämna mig i sticket. Jag klarar inte det här. Fast det vet jag ju att jag gör, tillslut.
Vem i helvete kom på kolik men struntade i att ta fram ett botemedel?
Den människan borde ha en fet jävla höger. En vänster åtminstone. /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar