Att dagen kallas för långfredag är något som Astrid tagit på stort allvar. Detta ser ur att bli den längsta natten i hennes korta liv. Sedan klockan slog 16 har hennes lungor fått arbeta en hel del och mina öron hör inte längre ljudet. Liksom stänger av trots att hennes skrik skär långt in i hjärtat. Det är nog det enda sättet att orka härda ut på.
Min förtvivlan övergår till frustration och jag vet inte varför.
Vaggar en skrikande Astrid och tänker att det här är påsk det.
Tid med nära och kära får jag se mig i arslet efter. Glad påsk. /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar