Hade tid hos barnmorskan för återbesök idag där vi bland annat gick igenom min förlossningsjournal. Jag är ganska full av tankar men tom på ord. Barnmorskan rekommenderade mig att skriva ett brev till klinik-och avdelningscheferna. Det handlar inte om vad dom gjort utan vad dom inte gjort. Jag fick det bevisat, ingen trodde på mig. Inte en jävel fattade att jag gick från 2-10 cm på en natt trots att jag låg på larmet och berättade om den fruktansvärda smärtan och mina kaskadkräkningar. Från det att jag blev inlagd 22 på kvällen och fick två alvedon tills att morgonpersonalen tar över klockan 07 finns inte en endaste anteckning, notis eller mening. Nästa anteckning kommer 08:40 patient ter sig smärtpåverkad
(No shit! Det var ju liksom dags för förlossning..)
Men sedan kommer en mening. Min absoluta favorit. Den liksom lyfter upp hela journalen. 09:37 flicka föds i framstupa kronbjudning. Skriker genast. Det var du Astrid. Det var du som kom och livet har aldrig varit så vackert. /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar