Efter en trevlig lunch-dejt och ett besök hos specialistmödravården kommer jag hem och är ganska slut i både kropp och själ. Bara tanken på att åka och handla för att sedan kunna laga mat får mig att vilja gråta.
Men vad händer?! Johan hjälper mig ner i ett varmt bad medan han själv åker och handlar. Han kommer hem, hjälper mig upp igen och börjar med maten. Jag får order om att gå och lägga mig på soffan och göra ingenting. Sånna här små saker betyder så otroligt mycket för mig! Och jag önskar att jag kunde visa det lika bra som det känns.
För jag lovar att det känns. En känsla av övertygande.
Jag vet exakt varför jag en dag ska byta efternamn. /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar