Vi svenskar är så väldigt osmidiga. Jag menar till exempel när vi möter en rullstolsbunden människa. Vi tänker så mycket på att inte titta, att vi i en tydlig markering vrider bort hela huvudet. Tror vi att det känns bättre för människan i rullstolen?
Vi är också ett väldigt nyfiket folk, vi kan ju inte låta bli att titta! Kanske undra vad människan har för problematik bakom sig. Detta är något jag fått testa på sista veckan. Så fort jag kommer gående med mina röda fina kryckor, som jag förövrigt hatar att använda, får jag miljoner blickar. Och det är inte bara min uppfattning! Johan har också reagerat på att folk tittar. På Elgiganten mötte jag en man som tittade på mig, mina kryckor och tillsist frågande på mina ben för att sedan upprepa samma procedur igen. Ungefär som att han inte kunde förstå vilket av mina ben som smärtade.
Jag hade sån god lust att trycka upp kryckan i pannan på gubben och skrika: Jag är inte handikappad, bara jävligt gravid! Men jag hann bara högt och ljudligt säga: Fan va folk glor! Innan Johan sa att vi hade bråttom hem. Och det var väll kanske lika bra det. För allas skull. Men mest den där gubben, som annars fått ett kryckavtryck i pannan. /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar