Jag har varken lust eller ork till något alls. Gör mitt jobb och trivs med det, men thats it. Får ett meddelande i chatten och en undran hur jag mår. Jag struntar i att svara då jag inte orkar ta svaret med någon som kanske inte är beredd på det. Får ett sms från någon som undrar om vi ska ses och jag blir så jävla glad över att någon vill träffa mig men jag orkar verkligen inte. Hur svarar man? Ska jag skriva sanningen? Att mungiporna slickar mina knäskålar?
Nej det kan jag inte. För jag är gravid och jag borde vara så jävla lycklig. Glad och tacksam. Och jo, jag är det men jag orkar bara inte dagar som den här. Jag vill att det här ska vara över och det är inte för att min kropp är tung eller osmickrande. Jag vill bara uppleva vid den dagen då jag får upp vår dotter på mitt bröst.
Jag vet att där och då börjar en ny slags oro. Men mellan den tidigare rädslan och kommande oron hinner jag vara världens lyckligaste, en stund. /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar