Mitt liv skulle just nu kunna jämföras med OS. Efter att ha tagit sig igenom tävling efter tävling, mot alla möjliga konkurrenter, är jag äntligen vid prispallen. Jag står där stolt och väntar, jag vet att jag ska få ett pris. Om det blir guld, silver eller brons är fortfarande oklart men ett pris är ju alltid ett pris. Bronsplatsen fick 2 personer dela på. Silverplatsen går till någon annan som var mer värd den. Okej, det är nu mitt namn kommer och jag får höra att jag vunnit det finaste priset utav alla. Men.. mitt namn kommer inte och ingen kliver upp på pallen. Det finns inget guld, vart tog det vägen? Det var ju där alldeles nyss, jag höll det nästan i handen.
Jag får dra mig tillbaka. Vända bort och gå över hela tävlingsarenan, ensam. Folket som tidigare hejade fram mig genom alla grenar, buar åt mig. Dom är många, dom är starka. Deras röster ekar i huvudet och dom knäcker mig. /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar