Vissa saker gör mig förvånad. Ibland förvånar jag även mig själv.
När jag inte riktigt vet vad jag vill eller förstår vad jag gör.
Då, under just dom stunderna. Då är livet förvirrande, på riktigt.
"Vi sätter oss ner utan ett ord
Som så många gånger förut,
du beställer ett glas vin och jag en kopp te
Och fast vi båda vill mer än någonting annat
Så står det skrivet i pannan
att man väcker en ångest när man släcker en annan
Vi har blivit som dom, någon tittar på oss
Är det min tanke hon ser
eller dina röda kinder som avslöjar mer
Vi har blivit som dom som aldrig får bli
Som sitter tyst på nått café,
ingen får ju se att han är gift och hon är fri
När jag går därifrån och du håller kvar
Så vet vi båda att det är såhär man mår
när man hemligheter har" /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar