För ett år sen var jag nervös och förväntans full. Men ändå inte överdrivet. Allt jag visste var att det inte kunde bli sämre. Den sista veckan tog jag verkligen vara på och gjorde allt jag ville göra "en sista gång" Jag shoppade, åt god mat, motions simmade och allt sånt man kan tänka sig. Jag försökte ignorera underbettet.
För om det var något jag skulle göra så var det att ta vara på tiden, för att sedan kunna minnas en liten del utav den gamla Elin som något positivt. /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar