Eftersom att jag börjat få i mig vätska och lite näring skulle jag få åka hem i morgon. Det kändes skönt att äntligen få komma hem, men ändå var det ju en trygghet att få vara på sjukhuset. Personalen var helt otrolig.. Jag fick hjälp med att tvätta ansiktet, bädda sängen, gå på toa, få maten serverad, smärtstillande när jag ville och så empatin.. Den otroliga empatin för vad jag gått igenom och hur jag mådde nu. Alla blev mina favoriter och tillsammans skrattade vi en del!
När jag gick fram och tillbaka började någon nynna på "Vandraren-Nordman" Och det var väll egentligen den bästa låt man kunnat valt just där och då.
Bilderna är tagna 2 dagar efter OP!
"Vandraren har ingenstans att gå, när han kommit fram till slutet
Månen färgar alla skuggor blå, han är ensam kvar där ute
Långt där borta från en enslig gård, lyser värmen ut I natten
Väcker hungern I hans frusna kropp, som har levt på luft och vatten
Det gör ont, men gå ändå. Du kan alltid vända om
Klockan ringer för en ensam själ, den har lånat röst av döden
Vill den illa eller vill den väl, när den räknar våra öden
Sluta tänka det är svårt ändå, du får ta en dag I taget
Vandraren har ingen stans att gå, om han går vid sista slaget" /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar