All I need,

Halv studiedag idag, vilket betyder att jag borde ha använt tiden till en massa plugg. Istället spenderade jag eftermiddagen på stan tillsammans med Micke. Ibland kan det liksom vara värt att skjuta upp pluggandet en stund, för att få umgås med vänner som får mig att må bra, som skrattar med mig och ser vad jag behöver. Underbara och älskade vänner, ni är precis allt jag behöver.

"To the very end, through joy and strike,
without a friend, what good is life?
All I need is you...
Take my hand, and just don't let go,
for as long as I've got you, I'll be allright" /Elin

Lite mera gud,

Jag har inte hjärta att skylla allt dåligt på Gud. Han gav oss en fri vilja, därför har jag all möjlighet i världen att göra precis vad jag vill. Kanske har jag gjort vad jag vill, lite för mycket. Finns det ogränsbar förlåtelse? Jag vill våga tro det..

"Får jag hålla din hand? Får jag kalla dig vän?
Får jag dela ditt ord och din tro?
Får jag komma ibland till din blomstrande äng
där ett frö av förlåtelse gror?" /Elin

Livets prispall,

Mitt liv skulle just nu kunna jämföras med OS. Efter att ha tagit sig igenom tävling efter tävling, mot alla möjliga konkurrenter, är jag äntligen vid prispallen. Jag står där stolt och väntar, jag vet att jag ska få ett pris. Om det blir guld, silver eller brons är fortfarande oklart men ett pris är ju alltid ett pris. Bronsplatsen fick 2 personer dela på. Silverplatsen går till någon annan som var mer värd den. Okej, det är nu mitt namn kommer och jag får höra att jag vunnit det finaste priset utav alla. Men.. mitt namn kommer inte och ingen kliver upp på pallen. Det finns inget guld, vart tog det vägen? Det var ju där alldeles nyss, jag höll det nästan i handen.

Jag får dra mig tillbaka. Vända bort och gå över hela tävlingsarenan, ensam. Folket som tidigare hejade fram mig genom alla grenar, buar åt mig. Dom är många, dom är starka. Deras röster ekar i huvudet och dom knäcker mig. /Elin

It is hurtful,

Jag har taggat 3 veckor för den här kvällen och vad händer? Vad i hela världen har jag gjort och hur tar jag mig ur det här. Jag vill stanna i sängen hela kvällen, men istället åker partyblåsan på och vuxensaften ner i magen, det känns inte bra.

"I used to laugh it of, I used to look the other way
I used to save them troubles for another day
I kept my fingers crossed, I used to never take the blame
I'd pull a sunshine story in the pouring rain
The more I have to change, I just stay the same
The same, the same, I stayed the same

You don't know what you got 'til you're missing it a lot
I had to go throw it away
I was wrong from the start from the bottom of my heart I apologize
What I did to you was hurtful
What I'm going through is hurtful

I used to bide my time, I used to be around the bush
I'd rather give my ego another push
I used to be a fool, It was a foolish game I played
And it's a fool's faith coming mistakes I made
Once I had it right it was all too late
Too late, too late, too little too late" /Elin

Ingen vill veta,

Slutade tidigt och tog en sväng förbi stan i ett desperat försök att hitta kläder tills i morgon. Det blir förfest hos Alex med klassen och några från A klassen. OP - power! Sen blir det en utgång på silk. Har taggat 3 veckor, så nu ska vi dansa rumpan av oss! Jag har dålig vana att alltid behöva köpa något nytt när jag ska parta, kan inte ha samma partykläder 2 gånger. I morgon ser det ut att kunna bli så, jag har köpt en massa nytt men ingenting känns bekvämt för en utgång. Men vem skulle egentligen bry sig om jag hade samma kläder? Jag vet.. Ingen!

"Ingen sörjer när du dör, ingen ska sakna det du gör
Ingen vill veta var du köpt din tröja...
Och fast du gjort allt som man ska, du är artig, du är glad
och du har tränat bort din dumma dialekt" /Elin

När som helst,

På mässan idag insåg jag helt plötsligt det faktum att vem som helst i min omgivning kan dö när som helst. Jag kan dö när som helst. Jag vet att man inte ska tänka så, men på något sätt blev det så klart. Helt plötsligt kan något man älskat och vårdat så ömt bara raseras och allt som blir kvar är ett ärr i själen. Du kommer alltid att veta vad du har, men du kan aldrig någonsin veta vad du får. Tanken på att varje dag skulle kunna vara min sista, skrämmer mig. /Elin

I am a volcano,

Jag känner mig som en hormonbomb, ett nervvrak, kalla det vad ni vill! Det är så mycket som hänger i luften och jag går som en tickande bomb som bara väntar på att få sprängas. Det ena efter det andra, vissa saker löser sig och andra verkligen oroar mig. Kanske är det en tillfällig down period då det mesta känns jobbigt, kanske är det en massa känslor i mig som bara väntar på att få komma ut.

"I am a volcano, and I'm burning with power inside
Cause I am made of fire And I'll never let you down
Cause I am a volcano" /Elin

Seize the day,

Måste ha haft årets sämsta morgon, håret var kaos. Sminket lyckades inte göra en ansikts make-over idag heller. Kläderna framhävde varenda litet fett område. Trots detta tog jag en tidig buss till skolan, gick på lektionerna. Någonstans runt lunch vände mitt humör helt till det bättre och den där dåliga morgonen var som bortblåst. Det här bevisar bara att allting blir vad man gör det till och att saker och ting inte alltid är vad det ser ut att vara, det borde jag ju verkligen veta nu.

"Though life is ruff and the road is tuff
You can seize the day
You´re single now well then so am I
So let´s seize the day
Girl lose your blues and just laugh at life
And then seize the day
Cause you only live once...

...Though life is ruff and the road is tuff
You can seize the day
You´re single now well then so am I
So let´s seize the day
Girl lose your blues and just laugh at life
And then seize the day
Cause you only live once" /Elin

Lagom mycket Gud,

Jag är trött på människors förutfattade meningar om kristen tro. Jag gillar mässor, det är så mysigt i kyrkan. Jag gillar ungdomskvällarna, det är en gemenskap som inte finns någon annan stans. 1 vecka efter operation kunde jag gå dit, se ut som en hamster i ansiktet och ändå bli behandlad precis som förut. Det är aldrig någon som dömer dig eller någon annan. Det är lika roligt varje gång någon får reda på att jag är i kyrkan. Genast kommer 3 förutfattade meningar.
1: Du får inte dricka alkohol.
2: Du får inte svära.
3: Du får inte ha sex med någon. (innan äktenskap)
Då vill jag bara svara: Nej men jag gör allt utav det! Enbart för att få se reaktionen hos den som tror sig veta allt om kristendomen eller mig och mitt privatliv.

Men då kan jag inte låta bli att undra hur dessa personer egentligen tänker. Jag vet att de 3 påståendena grundar i en sanning. Men hur kommer det sig då att han, den där mannen med makten, gjorde vatten till vin? Och varför skapade han då en man och en kvinna som var byggda för att älska med varandra?

Nu tror inte jag att Gud vill att vi ska bli varken alkoholister eller horor.
Men det är nu ordet lagom får visa sin egentliga betydelse, enligt mig. /Elin

Med eller utan,

Idag har jag legat i min lilla, men underbara säng hela dagen. Det är långt ifrån min dag idag och ännu längre till toppen utav humörkurvan. Det är mörkt. Men jag lever och livet går vidare, med eller utan hinder. Med eller utan dig. /Elin

Ganska lätt,

Det spelar ingen roll hur mycket jag tänker, livet går liksom vidare ändå. Därför är det väll lika bra att försöka följa med i strömen istället för att fokusera på tankar, för det blir ju oftast inte bättre av att trassla till det ännu mer. Det är så jag försöker tänka och idag är det faktiskt ganska lätt. Med fem månader till studenten och ett år utan sjal idag, så känns livet ganska värdefullt. /Elin

Always a hero,

Jag har haft en otroligt lång och riktigt bra dag! Mycket skratt och underbara personer har förgyllt min dag. Tänk vad lite det behövs. Precis lika lite behövs för att skratt ska bli till tårar. Jag finner inga ord. Ta vara på livet, det är allt jag har att säga. Något annat går inte att trassla fram ur hjärnan. Jag är besviken men ändå så otroligt stolt. Jag vill våga tro att det finns en mening med allt som sker.

"On the first page of our story The future seemed so bright
Then this thing turned out so evil I don't know why I'm still surprised
Even angels have their wicked schemes And you take that to new extremes
But you'll always be my hero Even though you've lost your mind" /Elin

Opererad vandrare,

Dagen efter operationen mådde jag mycket bättre. Jag lyckades med ren envishet att byta om. Jag fick i mig soppa och fil, därför blev droppen bort tagen. Det var mycket lättare att gå utan den ställningen bredvid sig. Tro det eller ej, men jag var uppe på benen och gick. Det kröp i hela mig, jag gick fram och tillbaka. Tittade på någon film, satt vid datan en liten stund. Men det tog på krafterna..

Eftersom att jag börjat få i mig vätska och lite näring skulle jag få åka hem i morgon. Det kändes skönt att äntligen få komma hem, men ändå var det ju en trygghet att få vara på sjukhuset. Personalen var helt otrolig.. Jag fick hjälp med att tvätta ansiktet, bädda sängen, gå på toa, få maten serverad, smärtstillande när jag ville och så empatin.. Den otroliga empatin för vad jag gått igenom och hur jag mådde nu. Alla blev mina favoriter och tillsammans skrattade vi en del!
När jag gick fram och tillbaka började någon nynna på "Vandraren-Nordman" Och det var väll egentligen den bästa låt man kunnat valt just där och då.


Bilderna är tagna 2 dagar efter OP!

"Vandraren har ingenstans att gå, när han kommit fram till slutet
Månen färgar alla skuggor blå, han är ensam kvar där ute
Långt där borta från en enslig gård, lyser värmen ut I natten
Väcker hungern I hans frusna kropp, som har levt på luft och vatten
Det gör ont, men gå ändå. Du kan alltid vända om
Klockan ringer för en ensam själ, den har lånat röst av döden
Vill den illa eller vill den väl, när den räknar våra öden
Sluta tänka det är svårt ändå, du får ta en dag I taget
Vandraren har ingen stans att gå, om han går vid sista slaget" /Elin

1 år efter operation,

För ett år sen var jag mitt uppe i ett tufft dygn, både fysiskt och psykiskt. Jag var söv mellan 8 och 12 så operationen tog väll något kortare än det. Jag minns att det första jag gjorde när jag vaknade var att försöka lyfta upp en hand för att känna att hakan var mindre. När jag gjort det somnade jag om en stund igen. Blodet och saliven rann ut i mungipan. När jag var relativt stabil fick jag byta säng och åka tillbaka till barnavdelningen. Jag mådde illa på ett konstigt sätt.

Fram till 16-tiden sov jag mest. Nu försökte alla få i mig vätska, det var ju så viktigt. Men ingenting smakade bra. Jag rekommenderar inte saft, det smakade ruttet i blandningen med blod. De försökte även få med mig på toa, det är jätte viktigt efter att ha varit sövd. Vid 17-tiden kom mamma och pappa, i samma minut de kom dit började jag kräkas. Det var som om att allting bara släppte. Jag minns inte riktigt hur länge dem stannade eller vad vi pratade om.



Bilderna är tagna dagen efter OP!

När de åkt hem igen kräktes jag 2 gånger till. På natten kunde jag inte sova och kräktes 1 gång till. Då ringde en av natt sköterskorna till min käkkirurg, som mitt i natten fick skriva ut medicin mot illamående och kräkning. Jag fick även dropp eftersom att jag inte kunde behålla någonting. När det var som värst grät jag att jag inte orkade mer, och jag menade det verkligen. Efter alla dessa år jag försökt vara stark, kändes det som om att jag tillslut var på väg att gå av.

Jag tänkte hela tiden på att det var över nu. Allting kunde bara bli bättre. Det sa sköterskan också. Hon strök mig i håret och sa att om jag sov en liten stund så skulle allt kännas mycket lättare, jag ville så gärna tro på hennes ord. /Elin

Minns så väl,

För ett år sen blev jag inlagd på Barnavdelning 64(Centrallasarettet, Västerås)
Jag kom dit runt 20-tiden och blev inskriven, fick plastband runt handleden med mitt namn och personnummer. (Oftast kommer man dit på operationsdagen men av olika anledningar fick jag komma dit kvällen innan) Fick även duscha och tvätta mig med sterilsvamp för att slippa kliva upp tidigt morgonen efter. Efter klockan 22 fick jag inte ens borsta tänderna, jag var totalt fastande. Ungefär vid den här tiden blev jag stucken i armen utav den gulliga nattpersonalen som varit in och presenterat sig när deras pass börjat. Jag skakade som ett litet löv i höstvinden. När nålen äntligen var satt skakade jag fortfarande, hela natten fortsatte så. Jag fick sova med öppen dörr och personalen tittade till mig med jämna mellanrum, trots att jag var den äldsta på hela avdelningen. Den lilla flickan i mig skrek av rädsla. Men hon viskade även att det var okej att vara rädd.

Jag kan känna samma känsla nu som då. Osäkerheten i mig, rädslan för vad som skulle ske. Och så lättnaden. Lättnaden av att det äntligen skulle få ett slut. /Elin

I en säng,

Mesta delen utav helgen har spenderats i min säng, utav olika anledningar. Jag trivs i min säng, jag trivs hemma. Det är en trygghet, en frizon där jag kan koppla bort allt eller koppla på allt och grubbla hela nätterna. Det väljer jag ju liksom själv. I helgen har det varierat. Dåliga tankar. Inga tankar. Bra tankar.


"But I look at you, warm in your dream
While your mobile dances above
And I think to myself, it's a beautiful night
And I know everything is gonna be alright
Yes now I know it'll be alright" /Elin

Där vi möts,

Ju fler människor jag möter desto mer inser jag hur orättvist livet faktiskt är. Vissa verkligen glider igenom livet och andra får ta hur många smällar som helst. Det är i dom stunderna jag undrar hur mycket smärta en människa kan ta. Dom där stunderna när vi pratar och du delar med dig mer och mer utav dig själv. Jag uppskattar det enormt mycket och du ska veta att jag beundrar dig, igenom allt.

Vi är alla olika bra på att förstå oss på varandra och händelserna i varandras liv.
I mitt liv finns personer som verkligen försöker förstå och det värmer, men få personer kan verkligen, verkligen förstå rakt igenom hur det är. Och det är inget konstigt med det, ingen förstår helt fullt ut. OM man inte själv varit där. Därför kan jag inte ens tänka mig allt du fått känna och uppleva, jag vill inte tro att det är sant. Men jag försöker och jag hoppas att det räcker. Du förstår mig utan att jag ens sagt ett ord. Du känner känslan utan att jag ens försökt förmedla den. Och jag vill att du en dag förstår hur mycket det betyder för mig, hur bra du faktiskt är.

Det är sånt här som får mig att inse att jag faktiskt är glad för det jag gått igenom, det har ju format mig till den jag är idag. Och på något konstigt sätt kan jag inte låta bli att tacka någon där uppe för all smärta och alla smällar du fått tagit, för jag vet att utan det hade våra vägar aldrig passerat varandras. /Elin

Köör baah köör,

Hela dagen har jag tjatat om att jag inte ska med ut på krogen ikväll. Men vad händer?! Jag kommer hem, drar igång party musik och dansar lite för mig själv medans jag städar. Rebecca ringer och frågar om jag inte ska med ut ikväll.

Jag tänker en stund och kommer fram till att det vore skönt att släppa allt en stund. Jag ska följa mitt motto och bara köra, för jag tror att det är precis vad jag behöver just nu. /Elin

Sista terminen,

Under mentortiden idag förstod jag att det bara är 5 månader till studenten. Det känns bra, men det är så mycket som ska hinnas med.. Vi har bland annat praktik 4 veckor. Sportlov 1v och påsklov 1v. På de veckor som återstår ska ett projektarbete hinnas med, utöver det vanliga plugget. Och jag måste även fixa de 2 ig-betygen jag har. Det ger mig lite smått panik, men ändå är jag så sjukt taggad.

Hela kvällen har jag lyssnat på alternativ studentmusik, enbart för att bli peppad till att faktiskt ge gärnet sista terminen. Det är nu eller aldrig. Jag ska fixa det här, jag vet att jag kan. Jag ska bli en stolt student 2011. /Elin

Spår i snön,

Snön har lagt sig som ett täcke över den tjocka ytan is som ska föreställa mark. Det är nästan ingen ute nu, klockan är ju inte så mycket än. Snön har täckt igen fotspåren från igår ganska bra och jag blir den första att gå här idag. På ett annat ställe har någon redan gått, fotspåren tyder på att någon halkat till. Jag försöker gå runt den blanka ytan där någon halkat och fnissar lite för mig själv. När ett tjock lager snö täcker backen igen, slappnar jag av och tänker att jag kan gå säkert. En stund senare glider även min fot åt sidan och armarna viftar i stora rörelser, allt för att försöka återfå balansen igen. Jag går irriterat vidare och undrar varför ingen kunde gått här, så att jag kunde se hur halt det var.

Livet är som en vandring i snö. Ibland syns alla andras fotspår bra och det blir lätt att ta sig fram, med hjälp av att kliva i den redan nedtrampade snön. Ibland har någon halkat till, är man smart nog väljer man att ta det lite lugnt just där eller gå en helt annan väg. Men så ibland kommer man till en väg där ingen gått precis innan. Hur gör jag nu? Vart ska jag våga gå? Vilka steg ska jag välja att ta? Det är frågor man ställer sig medans man trippar vidare i hopp om att klara sig. Oftast går det bra, men så tar självsäkerheten över och så plötsligt ligger man där.

Vad säger det här om oss människor? Vi blir så otroligt bekväma när vi har spår att kliva i. Vi lär oss utav andras misstag och vet på så sätt hur vi inte ska göra. När vi sedan står där ensamma blir livet kaos och vi vågar knappt röra oss. Tänk om vi faller och det värsta av allt, tänk om någon skulle se?! Alla är rädda för att vara den första på vägen, den första att ta initiativ. Ingen vill gå ensam. Men vad vi lätt glömmer är att under den tjocka snön och hala isen så har hundratals människor gått varje dag, bara det att vi inte ser det just då. /Elin

51 veckor efter operation,

För ett år sen var jag nervös och förväntans full. Men ändå inte överdrivet. Allt jag visste var att det inte kunde bli sämre. Den sista veckan tog jag verkligen vara på och gjorde allt jag ville göra "en sista gång" Jag shoppade, åt god mat, motions simmade och allt sånt man kan tänka sig. Jag försökte ignorera underbettet.

För om det var något jag skulle göra så var det att ta vara på tiden, för att sedan kunna minnas en liten del utav den gamla Elin som något positivt. /Elin

Dumhet & erfarenhet,

Som sagt.. Man lär av att leva. Det är nog så att dumhet ger erfarenhet.
För om jag skulle glidit genom livet på en räkmacka hade jag aldrig burit på den ryggsäck jag har på ryggen idag. Det är tungt ibland, men ändå är jag så fruktansvärt tacksam. Det är ju en del utav mig som formar mig till den jag är. Den delen som gör att jag med ett gott samvete kan hålla huvudet högt. /Elin

Lär av att leva,

Jag är ivrig på att se hur 2011 blir. Jag vill så gärna att det ska komma en repris på 2010 eller att den ges ut på dvd, så att jag själv får se min utveckling.
Men vad var det egentligen med 2010 som gjorde året så underbart bra? Jag själv. Men utan operationen, flytten, 18 fyllda år, sommaren (rättvik och jobbet) hösten (konfirmander och stum) Utan allt det hade jag inte varit den jag är.
Det viktigaste var nog allt jag lärde mig utav allt jag gjorde och upplevde.

I Januari lärde jag mig att livet kan ha snabba vändningar.
I Februari lärde jag mig att det finns människor till allt.
I Mars lärde jag mig att det är okej att vara lite onykter.
I April lärde jag mig att öppna ögonen och se möjligheter.
I Maj lärde jag mig att det mesta blir vad jag gör det till.
I Juni lärde jag mig vara öppen och våga ge utav mig själv.
I Juli lärde jag mig att ta vara på alla chanser jag får.
I Augusti lärde jag mig att alltid våga leva livet fullt ut.
I September lärde jag mig att hur det är att vara förebild.
I Oktober lärde jag mig att även ett bra liv kan vara mörkt.
I November lärde jag mig att det är okej att känna saknad.
I December lärde jag mig att 2010 bara var början för mig. /Elin

Stolt men skamsen,

Jag var inte din typ och du var faktiskt inte min heller.
Vad tänkte jag med och vilka konsekvenser kommer det att ge?
Mitt motto är att aldrig ångra något, men jag vet inte längre.
Mitt mål var att 2011 skulle bli minst lika bra som 2010..
Allt jag lyckats med nu är att gå lite väl mycket över gränsen.
Men jag är inte mer än människa och jag vill också våga leva.
Och trots allt så finns en stolthet över att jag vågar ta risker. /Elin

Purple rain,

Ikväll ska Sara firas, jag känner att det kommer bli bra. Jag behöver få umgås med tjejer och bra vänner en stund. Det har varit intensivt med annat ett tag.. Tankarna tar över mig. Jag vet inte vad jag vill eller vad jag känner. Det jag gjort är inte likt mig, men kanske var det de som var meningen. Att testa nått nytt.

"I never meant to cause you any sorrow.
I never meant to cause you any pain.
I only wanted to one time see you laughing.
I only wanted to see you laughing in the purple rain.

I never wanted to be your weekend lover.
I only wanted to be some kind of friend.
Baby I could never steal you from another.
It's such a shame our friendship had to end" /Elin

På ett villkor,

Jag har ett liv. Vilket betyder att jag, precis som alla andra, har all möjlighet i världen att göra precis vad jag vill. Bära vilka kläder jag vill. Titta på vem jag vill. Strula med vem jag vill. Prata med vem jag vill. Jag har både friheter och möjligheter, på det villkoret att ingen annan tar skada utav det. /Elin

Förvånad & förvirrad,

Vissa saker gör mig förvånad. Ibland förvånar jag även mig själv.
När jag inte riktigt vet vad jag vill eller förstår vad jag gör.
Då, under just dom stunderna. Då är livet förvirrande, på riktigt.

"Vi sätter oss ner utan ett ord
Som så många gånger förut,
du beställer ett glas vin och jag en kopp te
Och fast vi båda vill mer än någonting annat
Så står det skrivet i pannan
att man väcker en ångest när man släcker en annan
Vi har blivit som dom, någon tittar på oss
Är det min tanke hon ser
eller dina röda kinder som avslöjar mer
Vi har blivit som dom som aldrig får bli
Som sitter tyst på nått café,
ingen får ju se att han är gift och hon är fri
När jag går därifrån och du håller kvar
Så vet vi båda att det är såhär man mår
när man hemligheter har" /Elin

50 veckor efter operation,

För 50 veckor sen låg jag och kräktes upp blod som åkt ner i magsäcken under operationen. Jag hade ångest utan gränser och för första gången i mitt liv önskade jag att jag hade kvar mitt underbett. Jag minns natten efter så väl, jag hade lite ont men mådde mest illa. När jag ville kräkas men inte kunde och sköterskan försökte ringa till min käkkirurg medans hon stod vid mig, fick jag fram 4 ord. Jag orkar inte mer. Det var ord som kom rakt ifrån hjärtat. Jag var så otroligt trött efter alla år av komplex och ångest. Någongång säger kroppen ifrån.

Operationen var räddningen i mitt liv. Den botten jag vandrade på innan operationen, den botten önskar jag inte ens min värsta fiende. Operationen ledde till att jag kunde, med en otroligt stark vilja, sluta använda sjal och på så sätt bli av med en bit utav den separationsångest som plågade mig dygnet runt. Jag blev mera öppen som människa, något som jag får bevisat för mig otroligt ofta.

Idag vågar jag ta kontakt med nya människor och visa vem jag är.
Idag vågar jag ta chanser och vet att det finns inget som heter fel.
Idag vågar jag bjuda på en bit utav mig och ta allt med en nypa salt.
Men framför allt så vågar jag leva och det älskar jag att göra. /Elin

I´m burning,

Jag vet ingenting. Jag känner ingenting. Jag vet allt. Jag känner allt.
Borde jag inte bara våga chansa. Borde jag inte bara lägga ner det helt.
Jag är inte den som vill. Jag är den som älskar tryggheten som finns.
Borde jag inte se lite längre. Borde jag inte bara våga låta det brinna.

"I don't think I know you, Don't think I ever will
Am I in love with you? Well I don't know still
It may sound strange but I'm warning you
I may not be that nice maybe, baby
I'm a heartbreaker heartbreaker, Heart of ice

But I'm burning Cause you set my soul on fire
Boy I don't know what I'll do
Cause I'm burning I am burning with desire
Yes I'm burning, and it's all because of you" /Elin

Mer än gärna,

Jul och nyår är över. Det är kul när dom kommer, men lika skönt när det är över. Det har tagit på krafterna att jobba extra, men det har varit kul. Det ska bli skönt att äntligen få sova ut och kunna släppa jobbet helt. Och blir någon sjuk, ja då är jag tillbaka igen. Jag jobbar mer än gärna för jag vet att jag gör skillnad, på ett positivt sätt. /Elin

Nu måste vi dra,

Efter mycket om och men så har jag insett att jag måste gå vidare. Nu är det 2011 och hur mycket jag än önskar kommer inte 2010 att komma tillbaka eller gå i repris. Det var ett galet år, mitt liv fick en stor vändpunkt. Något som Ken Ring sätter ord på ganska bra i låten "Nu måste vi dra" Jag blir peppad till tusen och inser att jag måste våga gå vidare, för det kan alltid bli lite bättre än vad det är.

"Nu måste vi dra, ja vi ses väl nån dag.
Jag svär livet blir bättre när man vet vart man ska.
Och helt plötsligt gick allt väldigt snabbt,
jag tittade upp mot skyn och ba sa till gud: tack.
Det är så det känns när man uppnår sin dröm,
och man har kämpat hela livet för o få de.
Jag stod på toppen av ett berg o bara skrek ut,
jag levde fullt ut - de vet du.

Livet är så underbart när man hittar rätt,
man är gammal o man ser sin stora släkt.
Finns ingenting jag ångrar av allt de jag har gjort,
livet de blev så mycket bättre än jag trott.
Till mina fina barn, ni är mitt hela liv,
jag älskar när ni tar era små kliv.
Jag är så lycklig, jag vet jag valde rätt
och tillslut så kommer allt bli perfekt.
Livet kan va svårt men jag svär det är ba o spela på,
våra minnen det är allt vi kommer leva på.
Så säg hejdå, för livet går vidare,
och kom ihåg att de finns nåt som är finare" /Elin