Så igår var det nyårsafton. För mig det mest.. konstigaste någonsin. Mamma fattades. Tro det eller ej, men jag saknade henne. Jag visste att hon satt där hemma själv. Jag gick dit med en blomma på eftermiddagen i allafall. Åt middag med för-och efterrätt hemma hos pappa sen lite senare gick jag och Rebecca hem till Sara för att träffa henne och Amanda. Lisa kom dit med några kompisar, trevligt värre. Vid tolvslaget gick vi ut och skålade vid fotbollsplanen där det var en massa andra.
Under kvällen tog Rebecca några bilder. Jag bad henne att skicka dem till mig så att jag kanske kunde lägga ut någon på Facebook. Jag fick bilderna nu på kvällen. Jag vart helt förstörd. Bilderna på mig är hemska. Jag menar verkligen hemska. Jag skulle aldrig lägga ut en sådan bild. Jag förstår inte hur någon kan vara så otroligt ful. Jag satt i soffan med datan i knäet och grät. Det där fula äckliga monstret med en cider i ena handen och ett champangeglas i den andra, med armarna upp i luften och ett leende på de vidrigt fula läpparna som blottar den otroligt fula tandställingen. Det monstret, det var jag.. Jag minns när hon tog bilden i natt. Jag tänkte att jag skulle bjuda på en nu när det inte är så långt kvar till operation. Jag var lättad. Nu är jag förstörd. Tänk hur många som var där i natt och såg det där fula monstret. Men jag kan inte spola tillbaka tiden. Gjort är gjort oavsett om man vill eller inte.
"Är du en av dem som var där när det hände
Eller saknar du nån du en gång trodde du kände
Är du en av dem som gråter när ingen ser på
Är du en av dem som berörs ändå" /Elin
Du är FIN som du är elin med din utstrålning slår du många TRO mig. Du är inte trist och tråkig
SvaraRadera