Den där lätta känslan jag hade igår, den sitter kvar. Det är så otroligt skönt. Jag känner mig lätt, fri och älskad. Vad är det som hänt? Helt otroligt. Jag blir rörd lätt när jag ser något program på tv. Jag gråter av lycka. Den här sidan av mig själv är jag ganska ovan vid. Jag följde med mamma till ICA Maxi idag. Folk glor som om att dom inte sett ett svullet ansikte förut, men jag orkar inte bry mig. Idag fick jag träffa de andra konfirmandassistenterna igen, nästan 2 veckor sen sist. Ni var saknade! I morgon ska jag ta mig till träningen inför Sala Open, jag fick en plats trots allt. Folk hoppade eller fick förhinder. Men jag ska bara titta på.
Även idag lyssnar jag på musik. Jag vill sjunga med, men det gör alldeles för ont i munnen för det. Flera låtar jag fastnat för som går på repeat. Jag gillar't, verkligen. Jag har ungefär samma känsla som när man är kär. Inte så stark men lite lagom sådär. Det åker en hiss av pirriga fjärilar i magen och allting känns så sjukt lätt. Jag känner mig fri. Grejen är bara den att det inte är någon person det beror på, vad jag vet. Jag tror att det är kärleken till livet jag känner. Det kan vara lättnaden, operationen är över, de värsta dagarna har passerat. Och jag kan börja leva, precis som jag vill.
"Livet är som en spegelbild, allt blir vackrare när man ler" /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar