Jag har aldrig blivit mobbad i skolan eller av utomstående för att jag har underbett. Det värsta stället har varit hemma, eller när jag är med släkten. Dom är värst. Säger precis vad de tycker och tänker.
Pappa och Kristoffer har alltid kallat mig för "Vickan" eftersom att kronprinsessan har underbett, mycket mindre än mig men hon har en speciell haka iallafall. Det finns dem som har imiterat mitt utseende eller gett mig tips att gå ut när det regnar eftersom att hakan sticker ut från kroppen och håller mina kläder torra. Jag har även fått höra att det behövs 2 kameror för att ta en profil bild på mig, eftersom att hakan inte får plats. Nu sitter ni säkert och skrattar, och visst. Det är säkert skitkul när det inte är dig själv dem skämtar om.
Idag kom droppen när vi satt och pratade om min operation och Aron säger: Elin är så ful. Ser ut som värsta... Sen lyssnade jag inte mer. Sprang iväg till toan och lät floden av tårar komma. Det var helt sjukt. Allt gick ur mig. I alla år har jag fått höra liknande kommentarer men just ordet ful får allt att rinna över.
Bara för att jag blir opererad så kommer inte orden försvinna. Dem kommer alltid finnas med mig. Som en spricka som spruckit mer och mer för varje kommentar. Det kommer ta lång tid att laga sprickan och den kommer att lämna ett spår efter sig.
Det är sista dagen på lovet. Trots att jag inte vet om jag tror sådär jätte hårt så har jag har bett alla böner jag kan men ingen tycks hjälpa. Orden är kvar. Dem sitter där dem sitter och dem gör så otroligt ont.
"Jag är din, bara din och ingen annans
Min kropp är trött och märkt av smärta som ett lerkärl
Sprickan är alltid närvarande liksom du, min Gud" /Elin
*KRAM*
SvaraRadera