Operationsdag,

Så idag var det dagen med stort D. Sov otroligt dåligt. Sköterskorna kom in och gjorde mig sällskap emellan åt. Jag lyckades sova de 2 sista timmarna. Vid 7 tiden väckte dem mig. Tröck i mig alvedon och körde iväg mig till OP. Jag var så otroligt rädd. Låg där och skakade som ett litet löv i den där sängen. När vi väl var framme fick jag lägga mig på en annan säng och fick träffa 2 st från narkos. Någon lite äldre man, som trodde han var något. Okej, han var snäll. Men speciell. Och så Andreas, han var något om jag säger så.. Från det att jag träffade dem till att jag låg på uppvaket gick otroligt fort. Fick på mig masken med syrgas och sömnmedel i armen, sen sov jag som en gud. De sövde mig vid 8.20 ungefär och jag vaknade vid 12 tiden på uppvaket. Jag vaknade lugnt och stilla, trots att ingen utav mina förälrar var där. Jag hade sagt ifrån allt sånt. Ingen skulle sova med mig och ingen skulle vara där när jag somnade eller vaknade. Allt kändes bra. Vid 14.15 fick jag komma till Avd 64. Sov mest och det blödde ganska så bra.. Mamma och pappa kom vid 17 tiden och det var även då kräkorna med gammalt blod började komma upp. Kräktes 2 gånger när mamma och pappa var där. En gång när dem åkt och en gång på natten. Det var faktiskt ganska skönt, trodde aldrig att jag skulle tycka det. På natten när jag mådde så otroligt illa ringde sköterskorna och väckte kirurgen. Han fick sätta sig och skriva ut ett läkemedel mot illamående. Det hjälpte. Tack gud. Tack Anders. På natten fick jag ha droppet kvar eftersom att jag kräktes av ett endaste litet glas vatten. Det kan nog ha varit ett utav de värsta dygnen i mitt liv.

"Det du inte dör av gör dig bara starkare" /Elin